tisdag 11 juni 2013

Doppelganger deluxe

Fy fan vilken dag... Travestin som skall föreställa vardag når ständigt nya höjder. Stämningen på kontoret börjar nu härskna till ytterligare. Fler tjänster som inte ersätts, ytterligare sjukskrivningar; folk flyr likt råttor från ett brinnande skepp. Det är förståeligt... Om det fortsätter såhär kommer alla snart att ha en normal arbetsbelastning. Slut på fikaraster vars omfattning skulle göra en vetelängdsstinn pensionär stolt. Slut på lunchbabbel som likt en seg och kacklig gröt övergår till 15-fikababbel och framförallt slut på ett jobb utan krav på motprestation? Hemska tanke. Är det slut på kontorslivet as we know it? Någon jävla måtta får det väl vara? Väntar egentligen bara på startskottet för det totala myteriet; när skiten träffar fläkten på riktigt så att säga. Jag ser fram emot brinnande papperskorgar, mord och kannibalism. Likt en missanpassad fluga skall jag sitta på väggen och betrakta förfallet. Le mitt sneda flugleende och sen flaxa iväg till kaffemaskinen för en cappuccino. Med socker. Flugor gillar socker.

Mitt upp i allt har vi ett par praktikanter på besök. Stackars barn. Det roliga är att den ena är betydligt mer kompetent och representativ än 90 % av den fasta personalen. Kanske lite för trevlig varpå jag (i mitt huvud) kallar honom Bob Benson. Ni som följer Mad Men vet vad det handlar om. Bob är bara hos oss två dagar/vecka men vart man än vänder sig är han där med ett leende och en kaffekopp.

Halkade in på ett par Mad Men-forum efter förra veckans avsnitt och det är fantastiskt vad många mer eller mindre vettiga teorier seriens trogna fans har. Kul och konspiratorisk läsning. Säsong 6 har visat sig vara jävligt underhållande.
Coffee, chief? I always carry a spare...
Som om det inte vore nog med det träffade jag på Matthew McConaughey och Anthony Quinn i löparspåret i söndags. Matthew kom springades mot mig med bar överkropp. Otäckt likt. Anthony var inte lika rask i steget men också han kusligt lik originalet. Stapplade mer fram tillsammans med en kobent pensionärskompis i kamouflagebyxor. Men ändå inte dåligt då han har varit död sedan 2001. Sist men absolut inte minst ser jag nedanstående på Aftonbladet idag. Bildplaceringspoäng 10 av 10 möjliga.



2 kommentarer:

  1. Du borde blogga mer om du har så mycket "fritid" på jobbet! Ju! Jag älskar kontorshistorier, kanske mest för att jag i hemlighet fantiserar om att jobba på kontor själv men aldrig gjort det.

    SvaraRadera
  2. Mmm... Det kommer mer, jag lovar. Material finnes så att säga. Är liksom något terapeutiskt över att skriva om det.

    SvaraRadera