Talkshowarnas okrönta sopa

Robins... En "talk show" utan talang eller komik. Fy fan, blir arg bara jag tänker på det. Såg på säsongsavslutningen igår och det känns. Ända in i själen. Det går bra för Robin. Nu spelar han verkligen bland de stora inom högstadierevy-världen. Tänkte inte ens på dess uselhet under tiden programmet gick; jag antar att hjärnan inte ville bearbeta det direkt. Klassisk försvarsmekanism. Men när det började sjunka in kände jag mig jävligt provocerad över det jag hade bevittnat. "Avliva hunden"-sketchen kan vara något av det oroligaste som visats under året. Som att bevittna en blind murare med parkinson försöka bygga ett husfundament med ruttet virke. Jag väntade förgäves på en punch line som redan hade gått på jullov.

Hoppar över att kommentera fotbollsintervjun. Kommer inte ihåg något och vem bryr sig ändå liksom? Det handlade ju om fotboll. Sedan var det dags för Robert Gustafsson och Jonas Karlsson. Entrén bestod av att två tomtar kom indragandes med en stor säck. När de tog av sig maskerna visade det sig att tomtarna inte var R och J utan de hoppade fram ur säcken istället... Så tokigt! Kräks lite i munnen bara jag tänker på det. Därefter följde en totalt intetsägande intervju modell 1A. Men inte ett program utan att Robert får köra lite banbrytande slapstick eller hur? Nix pix. Orkar inte ens gå in på det i detalj men det var inte roligt för 15 år sen. Inte nu heller. Och WTF är uppe med Karlssons frilla? Robin Hood-frisyr modell kreativ. Att liksom låta en patch där bak växa längre och sedan kamma denna framåt med full force. Fascinerande.

Vill inte ens börja tänka på vilken hållhake Robin har på Eva Hamilton... Något jävligt snaskigt måste det i alla fall vara.

Björnfitta deluxe

Stockholm i mitt hjärta, låt mig besudla dig nu... Dag två avklarad. Av rent masochistiska skäl tänkte jag gå en sväng i julhandelns epicentrum. Är uppenbarligen inte så bra på det där med kloka beslut. Men säg det onda som inte har något gott med sig. Fick i alla fall bevittna en bubblare till årets konversation på NK:s skivavdelning. En snazzy Östermalmsdam med västvärldens största björnfitta till mössa inleder en konversation med kassabiträdet:

- Ja heeeeej, jag skulle köpa en skiva med Darius.
- Ehh, Darius har jag inte hört talas om. Är du säker på namnet?
- Ja, Daaaaarius skulle det vara.
- Ok, kan det vara Darin du menar?
- Nej, så hette han inte. Darius!
- Ok... Det var inte han som var med i Så mycket bättre då?
- Jo precis! Darius!
- Mmm, Darin heter han...
- Darian, jaha... Det trodde jag inte.
- Nej, D-A-R-I-N heter han.
- Men heter han verkligen Darian?
- ....... Nej, han heter Darin.
- Darin?
- Ja
- Det låter konstigt, är du säker på det?
- Ja... Om det är han som nyligen var med i Så mycket bättre?
- Ja det är det.... Men jag trodde det var Darian som var med där?

 Då jag kände att min hjärna började smälta flydde jag brottsplatsen men stötte på björnfittan på Åhlens en stund senare. Mössan såg ännu större ut. Imponerande men samtidigt oroväckande.

Är väl inte helt kosher att säga det men Scary Movie 3 är fanimej kul.

Oj oj oj, vilken dag # 2

Skrev go natt i förra inlägget. Det var överilat såhär i efterhand. En impulshandling jag ångrar.  Behöver skriva mer för att kunna bearbeta dagen till fullo... Tågresan till Stockholm gick obegripligt smärtfritt så jag vaggades in i någon slags falsk säkerhet. Avgång och ankomst i tid. Extra tack till SJ för dålig beläggning, gott om plats i vagnen var det också. Enda orosmomentet var en skånsk finansfjant. Vet att man inte skall göra narr av människor med medfödda talfel men hans bräkande den första kvarten gav mig akuta ångestsymptom. Som genom gudomligt ingripande somnade han dock och lät luften vara fri från sjukliga tonhöjder. Sjönk ihop i tågsätet och gick in i någon skum halvslummer till tongångarna av I blame Coco. Väldigt Kafkaeskt. Men på ett bra sätt...

Surrealismen fortsatte under utbildningen. Blev lite ledsen stämning efter att en av deltagarna lade in en kommentar angående dålig dagsform på jobbet. Låt mig citera: " Ni tjejer har ju mensveckan att skylla på men vad skall vi killar göra?" Tror att en prärieboll rullade förbi under den kompakta tystnaden som följde samtidigt som alla i rummet transporterades tillbaka till omklädningsrummet på en stålindustri år 1955.

Oj oj oj, vilken dag # 1

Stockholm idag. Upp 04:30, utbildning hela dagen och nu hotell. Vill i detta forum passa på att tacka min arbetsgivare för valet av hotell. Misstänker att rätt många strings behövde pullas för att boka en skrubb på the Overlook Hotel. God is in the details som man brukar säga:

Missfärgning p g a kroppsvätska? Jajjemen!

Schlatko och Pavel lämnade inget åt slumpen.

Inget I tell you...

Flott som fan. Om man vågar titta ut ur rummet möts man av det här:

Bara att invänta tvillingarna och mens-hissen antar jag. Go natt!

Ångestkaffe

Olusten inom mig är stark. Nej, olust är ett för svagt ord. Det här är något mer djupt rotat. Primalt. Något som hände under barndomen, vad fan vet jag... Det hela började i somras någon gång på en Pressbyrå i centrala Göteborg. Affischens ondska trängde igenom alla mina försvar och sänkte sina blodindränkta klor i min själ. Har sedan dess undvikit att gå ut men igår sket det sig. Hittade inte originalet men tänk nedanstående i pluralis:

Svårt att sätta fingret på det riktigt men jag tror att det främst är de där glupska och stirriga ögonen. Ögonen säger det som kaffebönans fittliknande springa till mun inte kan säga: Jag kommer att äta upp dig. Och jag kommer att njuta av det. Känner en stigande panik över att kaffebönorna kommer att ta ut sin hämnd över sina fallna och malda bröder. Och jag som är en storkonsument också... Fy fan.  Påminner om någon film jag såg som liten där något bakverk fick liv tror jag... Tror att mutant-tårtan hade ett liknande sug i blicken men är inte säker. Det är lite diffust...

Gbg:s banjospelande bror

Jag jobbar i Mölndal. Så... Nu var det sagt. Känner någon slags katarsis bara genom att skriva det. Så jävla laddat är det. Göteborgs inavlade och sämre bemedlade styvbror. Att Mölndal får räknas som en egen kommun måste ändå vara tidernas skämt. Visst sträcker sig skiten bort till Kållered und zu weiter men vafan....

Pluto degraderades för några år sen från planet till dvärgplanet (total förnedring) men Mölndal fortsätter att stoltsera med att vara en kommun... Som ett mongo-barn med hybris. Det är en vidrig värld vi lever i.

För att extra spä på denna tragedi kostar det 400 pix/månad att parkera inom kommunen. 400 för att, i bästa fall, få en förkrympt p-ficka utanför jobbet. Ja, i ett genidrag har p-bolaget valt att göra p-platserna mindre än vanliga fickor. Så inte nog med att idioterna misstar Mölndal för en up and coming och attraktiv stadsdel där det skall kosta att stå, du får inte ens lika mycket valuta sett till rutstorlek.

I en betydelselös protestaktion har jag därför hittat en alternativ parkering. Kräver bara en omväg på 10 minuter (per bil) för att ta sig dit och 500 trappsteg senare är man på jobbet. Sweet. När jag skulle bestiga berget häromdagen gick det en kvinna framför, en bit ifrån det första trappsteget. Ingen annan levande varelse i närheten.  Hon håller ett tempo jämförbart med en stelopererad sengångare och jag småspringer då jag håller på att frysa arslet av mig. Summa summarum måste jag alltså göra en omkörning innan hon kommer till trappan. Hon vänder sig nervöst om och plötslig känner jag mig som Ted Bundy. Om han var verksam i Mölndal år 2012 vill säga. Vad är det för en jävla reaktion förresten? Bara för att ingen annan är i närheten utgår jag från att hon tror att jag är värsta pervo-psychot som stalkar väna kvinnor i Mölndal.

Stackars Pluto förresten... Vad är det för jävla stil?

12 12 12 12

Försökte kolla om något kul hände kl. 12:12 idag, förutom alla som gifte sig då (snäppet bättre än drive thru-bröllop i Vegas). Som av en slump sprang jag på en artikel i...  TTELA

Alla läsare uppmanades att skicka in bilder på vad de gjorde 12 12 12 12. Det gick lite sisådär på det hela taget.

Redaktionen: (notera den bittra tonen) " Särskilt många bilder fick vi inte (läs: vi fick två bilder), men några fler har delat med sig av vad ni gjorde i kommentarsfältet (läs: det finns 11 kommentarer varav någon kommenterat flera gånger och redaktionen står för en av kommentarerna) ".

Och vilka kommentarer sen:

Skrivet 12 dec 2012 11:17 BZ (Ej registrerad) 

Föräldrarmöte prick klockan 12...världens undergång får vänta, har viktigare saker för mig!!!

Trodde vi hade fram till den 21:e innan det var slut? Sicken miss av BZ, typisk Maya-wannabe...

Skrivet 12 dec 2012 15:32 BANDYDÅREN (Ej registrerad) 

Jag glömde helt bort det här. Men nu ska jag i alla fall hälsa på en vän som bor i Göta.

Ok... vän ...i ...Göta ...

Kanske bara är jag som tycker att det här är rätt roligt? Sannolikt ja...  Suck. Nåja, bara 8 dagar kvar ändå.

Årets tävling är snart avgjord!!!

Det har pågått en tävling i Trollhättan. "Lokalposten" TTELA skall kröna årets lussekatt.

Av de miljarder kattbilder som finns valde ttela demonkatten Be'lal

Tävlingen är nu stängd för nya bidrag; juryn har gått in i överläggningsläge. 560 glada kattägare har skickat in bidrag. Tidningens påstående att tävlingen är en succé är sannerligen inte ogrundat. Skönt att katter får lite plats på da interwebs, inte en dag för sent. Jobbade själv i Trollhättan under dryga 15 månaders tid och kan bara konstatera att det hela känns väldigt Trollhättskt så att säga. Eller väldigt småstads-lokaltidningsaktigt kanske jag skall säga. Och då är inte ens Trollhättan en liten stad... Arbetade med arbetsmarknadspolitiska frågor under den första Saab-krisen och sällan har en död häst pryglats så hårt. Hästajävelen var inte bara död, den var på väg från stekbordet och ner i McFeastkartongen. Staden sjöd knappast av aktivitet för några år sedan men då existerade i alla fall fabriken som producerade bilar ingen ville ha. Saab var alltid var ett hett samtalsämne i brist på annat. Nu....är Saab fortfarande ett hett samtalsämne vilket bara spär på tragiken kring Sveriges Detroit. Så... årets lussekatt makes sense på många plan. Årets snackis är ett faktum. Har själv gått igenom alla bidrag men måste säga att alla katter såg lite.... klena ut. Kanske har att göra med livet på landet eller nåt... Såhär ser i alla fall en Göteborgskatt ut:

Inspiration in absurdum

Sprang på den här godingen på Mediamarkt häromdagen. Kände att något med omslaget såg.....bekant ut.

Tja, det kanske bara är en slump att Steffo ser lika skitnödigt fokuserad och pistolposerande ut som Jack Bauer. Låt oss jämföra bara för sakens skull:

Ja, det är fotat från mobilen... Fuck off

 Nåja, taglinen för Brake är ändå - The fate of the president lies in one man's hands, så ploten är i alla fall helt annor.... Just det ja.

Jag gillade 24 när det begav sig. Första säsongen var rätt vass när den sändes. Sen hände något. Eller ingenting. Konceptet höll kanske även en andra och möjligen en tredje säsong. Sedan började det kännas lite småkrystat. Gillade mer tanken på att se 24 än att faktiskt se den. Såg säsong 8 i somras. När säsongen började hade serien fram tills dess rullat 117 h (med samma story). Här försöker de inte ens förklara hur Jack motvilligt blir indragen i ett terrorattentat (helst direkt riktat mot presidenten). Fuck it liksom. Efter typ en kvart är allt igång, no questions asked. Genvägar är inte senvägar när sista säsongen pliktskyldigt skall genomföras. Men Kiefer är cool. Så är det bara.

Dö lycklig

Sådär... Ännu ett kapitel i det som kallas mitt liv är avslutat. Besökte ett av Göteborgs vackra "köpcenter" häromkvällen. Vissa delar av av centret är dock mer spännande än andra fick jag erfara. Började med att jag direkt vid entrén möttes av en Downy som sjöng Sankta Lucia. Så långt allt väl alltså... När middagen skulle inmundigas började det bli roligt på riktigt. Valde ett tjusigt indiskt etablissemang; alltid gott att rensa rören lite så att säga. Med tanke på klientelet hade de lätt kunnat begära inträdesavgift. Det såg till en början ut som ett vanligt halvskabbigt hak men skenet kan som bekant bedra... Inte för att det inte var halvskabbigt alltså... Det var det. Men det fanns liksom en avskiljande vägg med ingång till en annan avdelning i lokalen. Det visade sig att denna ingång var en portal till ett alternativt universum. Det trillade liksom ut orimligt många spännande individer från maskhålet, de flesta med en målmedveten riktning mot 50-kronorsölen. Det började med ett par goa tanter från a-laget. Inga större konstigheter; väderbitna läderfejs, skrovliga röster etc. Sedan började det bli underligt. En alkis-dvärg kom utvaggandes från tomteverkstan (gränsen går vid 140 cm, har kollat), även han med sug i öltarmen. Sedan kom det en Downy till (ej samma som tidigare)... Tidernas goaste barhäng var ett faktum när en buskmustaschig finne skulle beställa öl till sig själv och Jarmo. Hann tyvärr aldrig se Jarmo med egna ögon men jag utgår ifrån att han är något av en legend i sällskapet. Vore liksom konstigt annars.

Som genom en gudomlig röd tråd sprang jag dagen därpå på en dokumentär på ettan. Den handlade om ett gäng förståndshandikappade finska män som hade ett punkband...
Det var riktigt hård, arg, finsk Downy-rock med starka politiska undertoner som gällde.  Sedan kom en ny låt med mer vardaglig touch; "micra brödet"... "städa rummet"... De rörde sig helt obehindrat mellan genres... Starkt som fan.
Kände efter detta att jag kunde lägga mig ner och dö lycklig. Det som fanns att se hade nu setts...

Minnesförlust och bloggtorka

Det var längesedan sist... Men nu kan jag glädja mina 0,4 läsare att det kanske kommer några inlägg till. Det har varit en omtumlande tid sedan september... Drabbades av minnesförlust från sviterna av en sen bärplockarkväll. Försökte brygga mig en fet sats eget vin av den bärmix jag kom hem med efter skogsturen, men där sket jag i det blå skåpet... Akut minnesförlust blev resultatet. Tog mig tre veckor innan minnesbilderna började falla på plats. När jag väl kom ihåg att jag var statstjänsteman blev besvikelsen så stor att jag gick in i en akut och djup depression. Flydde ironiskt nog till skogs norröver (sluta cirkeln antar jag?), flyttade in ett ett lämmel-gryt och lät bara tiden gå... Tills nu. Några erfarenheter rikare är det dags att ta tag i allt igen. Även om det tar emot...

En hyena och en döv militär går på ett tåg...

Tack SJ. För ännu en oförglömlig resa. Eller... Det kanske i detta fall är fel att lägga skulden på SJ. Antar att de inte har möjlighet att screena alla resenärer... Men det borde de göra. Avgång från Sthlm mot Göteborg en onsdag kväll, tåget är inte fullsmockat direkt. Hade goda förhoppningar om att få sitta själv. Då dyker min stolskamrat och sedemera nemesis upp och slår sig ner. Jaha ja, där sket sig det. Men.... Då sätter sig en kvinna (en oerhört lättroad sådan skulle det senare visa sig) i stolen framför. De känner tydligen varandra. Platsen bredvid är ledig så han hoppar fram. Yes! Winning. I cirka 3 minuter. Sedan började det skojas och skrattas framför. Upplägget var följande: Han sa något grymt (o)roligt, skrattade sedan hysteriskt som en hyena varpå hon också garvade. På allvar, han måste ha gjort en av hyenarösterna i Lejonkungen. Spot on. Komiskt i cirka fem minuter. Efter tre timmar; not so much. Men varför nöja sig med det? Till vänster om mig stiger en käck medelålders militär på. Han gillar musik. Kul för honom. Mindre kul för resten av vagnen att han uppenbarligen sprängt några granater för mycket utan att ha intagit rekommenderat säkerhetsavstånd. Seriöst, han var fanimej halvdöv om han kunde hålla sådan volym. Synd att killen som satt bakom var upptagen med sin lilla dator. Annars hade han och militären kunnat ha ett givande samtal. Detta då han hade rätt allvarliga problem med röstvolymen. När han svarade i telefon vaknade man till i alla fall. TJEEEENA!!! Svårt det där med att hitta rätt samtalsvolym. Googlade på det och det är tydligen vanligare i 8-årsåldern. Fann dock inga bra tips på hur man löser problemet så kunde inte hjälpa stackarn. De enligt mig bästa analyserna mynnade ut mot hävdelsebehov, hörselnedsättning och puberteten (?). Någon på familjeliv.com rekommenderade att man skulle be barnet i fråga att använda "inomhusrösten". Goda råd växer inte på träd som man brukar säga.

Använd gärna ovanstående scenario i er nästa reklamfilm SJ.
Försök göra om det här i en bil?

No, I will not be here tomorrow...

Det finns tydligen en vacancy på jobbet... Skyddsombud. Fasen vad fränt, det vore något det... Förtroendeuppdrag deluxe liksom, du ansvarar för dina kollegors väl och ve. Tänkte att det mest handlade om att mysa runt på kontoret med ett anteckningsblock; se så att eluttagen är hela, kolla på dörrposterna... Se bekymrad ut och säga hmm medan du antecknar något viktigt. Men tydligen var det en massa annan skit också; tradiga möten, protokoll som skulle skrivas, utbildning som måste genomföras etc. Min inspiration försvann lie men det är inte avgjort än. Decision pending.. Jag har dock gjort min research. Letade lite info om arbetsplatssäkerhet. Det är jag väldigt glad att jag gjorde. Videon nedan är autentisk. På fullaste allvar vill den informera om alla dolda faror på jobbet. Och som den gör det...

 Sådär ja... Learning by Fear 2.0. Visst är det lätt att olyckan är framme? Om din arbetsplats ligger på Elm Street vill säga... Det är svårt att välja ut några favoriter i slakt-kavalkaden men låt oss göra ett försök. Gubben som skall slå i en spik men istället lyckas sätta spiken i ögat kanske? Snacka om oflyt. Flygande gastuben är inte heller så dum. Stackarn som sitter och tar en välförtjänt fika hade nog inte räknat med att få en torped i nyllet. Seinfeldt-klonen som får en elstöt känns i och för sig mest trovärdig i gänget men måste de köra det i slow motion? OCH... Le grand finale. Michael Bay måste strosat förbi studion och kört en hostile takeover av regissörsstolen. Pang och Bom. Svetsa aldrig på en tunna med lättantändligt/explosivt material är väl kontentan.

Så... gå aldrig mer till jobbet antar jag. 

Not my neck of the woods

Campinglivet har aldrig lockat mig riktigt. Nu har jag fått bekräftat med all tydlighet att jag var på rätt spår. Det ligger tydligen en camping ett par mil utanför Lidköping. Svårt att veta för gemene man med tanke på att du måste åka igenom 18 mil oskyltad skog innan du kommer fram. Hemsidan gav dock en fyllig vägbeskrivning: Vid gamla hamnen i Hällekis. Jaha, det är där den ligger. Dåså. Nåväl, efter att ha plöjt genom x antal mil snårskog utan att ha blivit en del av statistiken för banjo-relaterade mord kom jag fram till campingsiten. Då började det riktigt roliga.

Möts först av en halvhjärtad vägbom i connection till en liten kiosk/toalett/tortyrkammare. Fint som smör. Efter detta välkomnas jag av följande:

Vid något tillfälle blev tydligen mörkrets furste lite campingsugen. Passade samtidigt på att göra Pluto till lakej i sin demonlegion. Detaljrikedomen är enorm; notera exempelvis pupillerna i form av månskäror, de brutna lederna och de nyanserade färgskiftningarna. Herregud blicken är hypnotiserande, måste flytta fokus till något ann....

Så, nu känns det bättre. Var har jag hamnat? I närheten hör jag plötsligt barn skandera.

- Ein, zwei, drei, jetzt
- Ein, zwei, drei, jetzt
- Ein, zwei, drei, jetzt

Tyska barn hoppar studsmatta. Perfekt synkroniserade i både hopp och tal...

- Ein, zwei, drei, jetzt

För övrigt ser jag ingen levande varelse på campingen. Det är tomt... Lite väl tomt.
- Ein, zwei, drei... Demon-Pluto stirrar på mig.

Vad händer när de kommer till fyra?

ica according to David Lynch

Kände för att skriva lite ikväll. Men det var tomt på inspirationskontot. Ser dock att Ulf Brunnberg är i ropet igen. Aftonbladet publicerar en ny artikel om Uffe var femtonde minut. Nu var det visst en Slitz-intervju som granskades och Brunnbergs syn på feminism.

– Det ska vara kvinnliga brandsoldater numera. De orkar ju för fan inte ens dra brandslangen. Att gå in i en brasa med en kvinna är liksom inte samma sak som att göra det med en karl, säger han till Slitz.

 Fina grejer; Uffe säger något dumt, alla normalbegåvade individer rasar. Ulfs kändis-kadaver regenereras i några dagar. Gillar förresten det begreppet.... rasar. Det är alltid någon som rasar på Aftonbladet, oavsett vad det handlar om. "Hund framröstad till bästa husdjuret" - katter rasar.

Sedan deklarerades det öppet twitterkrig mot Ulf, förvisso helt justified. Tyckte mest om Mark Levengoods tweet: Om man kastar om bokstäverna i "Ulf Brunnberg" så blir det "Tjoflöjt, vad tomt det är på vinden".

Lite lagom Mark-bitskt men fyllt med faktafel. Jag har räknat på det och det stämmer inte. Du kan aldrig bilda den meningen av Ulfs namn. Det bästa jag fick fram var Bungle Brr Fun.

Hur som helst...  Var på Ica häromdagen. Kassörskan slog in alla varor utom en gurka. Hon höll kvar gurkan i handen och berättade hur mycket pengar hon ville ha. Jag följde med spänning, var skulle det här sluta? Sedan stoppade hon gurkan i rännan för varuavskiljar-pinnarna. Du kunde skära i spänningen med kniv. Jag väntade bara på att en baklängestalande dvärg skulle hoppa fram. Kanske också isbjörnshelvetet från Lost.

Jag darrar fortfarande.

The Hurt Locker

Gymettikett 101:

Lördag. Tidig eftermiddag. Ca 10 personer på gymmet varav hälften män. I männens omklädningsrum finns det 700 skåp varav ca 695 är lediga. Vilket skåp väljer du?
Skåpet precis bredvid ett som redan är upptaget säger du? Close but no cigar; fortsätt gärna att gissa.
Det spelar liksom ingen roll när endera parten börjar träna; det slutar alltid med att båda skall byta om samtidigt. Ledsen men jag har ingen lust att stå och knö med någon svettig Y-frontsgsgubbe som sedan OD:ar på Axe när hela jävla omkädningsrummet är tomt. Det bästa är ändå kommentaren när skåpsparasiten skall böka sig in; Oj, vad typiskt!

Ja, så tokigt det kan bli... Hade du försökt att aktivera 1 % av reptilhjärnan hade detta kunnat undvikas. Seriöst, varför? Handlar det om att söka kontakt? Känns det tryggare att kläderna får vara nära andra kläder? Vad är grejen?  Vem använder förresten Axe?

guldägg

Lokaltidningen är för härlig. Det är liksom mer vilja än talang som gäller oavsett om det handlar om reportagen, filmtipsen eller reklamen. Sådant skall premieras. " DN är inget för mig, jag vill jobba på gräsrotsnivå"... Lite så. För min del är det Tidningen Sydväst som varje månad söker kontakt med min hallmatta. Lite samma känsla som att vänta på jultomten.  Denna månad handlade det stora reportaget om en summering av sommaren i bilder. Ett antal bilder på svenskt sommarfirande med en krystad liten text under. Vad sägs till exempel om " Margareta, Bo-Erik och Ingrid lägger till vid Amundö Marina efter en timmes båttur på havet"? Det är vackert. Jag är glad för deras skull; härligt med en timmes båttur på havet.

Hur som helst... Detta skulle främst handla om reklamkampanjen ovan. Försök ta in hela skönheten; det är mycket på en gång, jag vet... Gjorde lite efterforskningar och kom fram till att det bör vara Studio Total som ligger bakom. Här sparas det inte på krutet. Less is more? Fuck that. Notera exempelvis färgpaletten. Om det nu finns så många färger, varför inte använde dem alla liksom? Det är dock copyn som är den riktiga stjärnan här. Texten är lite överallt sådär charmigt rebelliskt. Vad menas med en "ekologisk frisör"? Var inte av uppfattningen att traditionella frisörer var de största miljöbovarna på planeten men jag kan ha fel. Jag har haft fel tidigare. Man får i alla fall en blå fotvårdsprodukt vid klippning. Varför inte grön? Känns lite pseudo-eko. Suspekt.

- PS. Nu börjar vi sälja sköna snygga, vegetabiliska skor

DS. Vegetabiliska skor? Vad... vegetabiliska.... hur....varför...Vem... För guds skull.

Nightmare Fuel # 2

Så... Onda dockor verkar vara ett återkommande tema. Jag gillar teman. Konsekvent och bra. Medan förra temafilmen var ett märkligt sidospår i en långkörande sit-com är detta än mer oroväckande. En reklamfilm.... Riktad mot barn. Remco heter företaget. Producerade tydligen andra storsäljare som atombomben, gaskammaren och sälklubbaren Killer.

Fy fan, det här är läskigt. Barnet i filmen låtsat trycka på on-knappen men vi som har sett filmen vet att det inte behövs någon switch. Så länge det finns färskt barnablod i närheten går den igång själv. Och sedan... skrattet... Barnen dras till dockan likt sirenernas sång. Skrattet... Skrattet...

 No batteries required - powered by the souls of little children.

t - 800 i trappen

Det är alltid lika kul. Du närmar dig rulltrappan - riktning ned. Du ser att den inte rör sig. Aha, det är säkert en sådan där rörelsekänslig historia. Sparar energi och sådär, himla käckt. Du sätter en trevande fot på översta steget. Ingenting händer. Helvete. Alltid är det rulltrappan nedåt som inte fungerar. Hade det varit den som gick uppåt hade det gått att hantera. Du kan ta dig ur den situationen med värdigheten i behåll. Visst är det höga steg men det går att lösa. Om du skall upp alltså. Nedåt är det en helt annan historia. Kombinationen av riktning och trappstegsdimension är ingen lyckad sådan. Varje steg gör att du nästan faller framåt och måste kompensera genom att böja stödbenet lite grand. Samtidigt vill du inte hålla dig i räcket (eller vad det nu kallas), känns lite mesigt.

Det är fysiskt omöjligt att gå ned för trapphelvetet utan att se ut som en spastisk stumfilmskarikatyr. Tänk reanimerat lik, lite twitchy så att säga. Tänk specialeffekter på sent 80-tal. Tänk terminatoranimationen mot slutet av T1. Måste du verkligen ta dig ner?

Too little too late

"Gourmetråtta går på lyxkrog" skriver Aftonbladet. Fyndigt. Lyxkrogen Pontus by the Sea hade tydligen besök av en stackars liten gnagare. So what? Vi hade fanimej råttor på Donken i Göteborg redan 2008.

Där trodde ni allt att ni var först ute som vanligt 08:or? Icke.

Det chockade ögonvittnet som tog bilden på "gourmetråttan" berättar:

– Det var en riktigt fet Stockholmsråtta. Men det är inte så konstigt att råttan sitter på restaurangen, man äter ju gott där, säger han.

Stockholmsråtta ja... Låter rimligt att råttan var Sthlms-baserad. Min första gissning var annars att det handlade om en Svegråtta. Eller möjligen en turistråtta från Västkusten...

På tal om språk

 Ja, det är inte så lätt alltid. Sverige var utslaget ur fotbolls-EM. Ännu en tråkig presskonferens. Någonstans tog Erik ett beslut. Fuck this, jag tänker inte ens försöka prata förståelig engelska. Istället bjöds vi på något av det bästa inom svengelska som någonsin yttrats. Som svensk går det givetvis att förstå vad som menas. Men för alla andra? Not so much.
"I hold on them"... Sannolikt den bästa direktöversättningen någonsin. Öppningsfrasen är dock förvirrande även för en svensk; "Good start result with their salt"(?) Kryptiskt å det grövsta.


http://www.youtube.com/watch?v=lR0LnRIVEu4

Squidgy indeed

Bra reklam kan se ut på många olika sätt. Så länge den fångar vår uppmärksamhet.... Väcker en reaktion hos oss. Haribos reklam väcker många reaktioner hos mig. Men ingen av dessa tror jag Haribo vill ha kopplade till sitt varumärke... Hur gick det här till?

- Ok, vi behöver en riktigt otäck jävla familj. Överamerikaniserade med glasartade blickar... Tänk "sekt".
- Absolut, då är vi på samma spår. Pratade precis med jingel-avdelningen. De är något stort på spåret tydligen.... De ville inte avslöja något än; allt de sa var "Squidgy".
- Spännande!

Mon dieu. Tänk er att ni står och tankar och att denna scen börjar spelas upp på riktigt.
Wow, det känns som att jag är med i en reklamfilm, vad häftigt? eller Ahhhhhh vad fan är det för fel på den familjen? Var är butikspersonalen..... Vad är det för rött stänk på butiksfönsterna? Varför har de ett gäng yxor i sin bil? Nu slutade de sjunga i alla fall... Måste dra härif...

Hitta på - sporter # 1

Trodde först att jag hade zappat till öppna kanalen. Ett gäng tappra entusiaster som lekte någon egenkomponerad bandyvariant. Våra föräldrar hade inte råd att anmäla oss till ishockeyträningen... Något sånt.

Men jag hade tydligen fel. Landhockey kallas det visst. Tydligen är det en erkänd sport. Får vara med i OS och allt... En plan på 5 hektar, 48 spelare i varje lag. En Belgian Blue-variant av innebandy.
Kameran håller sig på säkert avstånd en bit utanför arenan. Bollen syns knappt. Utövarna slår några passningar. Någon stackars jävel får för sig att med skurgumme-krum rygg försöka springa ner till motståndarnas målområde. Efter två kilometer snor någon bollen. Och så börjar det om.
Sedan var matchen slut. Tre mål hade gjorts. På det hela taget en riktig crowd pleaser.

Sin Kitty

That is all.

Samtal från den sjunde cirkeln

Ring ring.
- Ja hallå.
- Heeeej, jag heter Belsebub och ringer från fondförvaltningsföretaget Wefuckyouintheass. Jag ser att du inte har placerat dina pensionspengar, stämmer det?
- Eh, jag tror det.
- Då skall jag berätta för dig hur vi kan hjälpa dig med att få avkastning på dina surt förvärvade pensionspengar genom att blabla.........
(Driftar bort en stund. Är dock såpass uttråkad att jag beslutar mig för att spela med i charaden en stund).

-blablabla och sedan har vi ökat avkastningen för nuvarande kunder med 18 000 %! Det är inte så illa va?
- Nej, verkligen inte... 18 000 % är inte illa alls. Berätta mer, snälla.
- Nu vill du säkert veta en sak till ELLER HUR?
- Ja, skulle gärna vilja veta sedan när riktnumret 033 gick till helvetet?
- Du vill veta hur mycket vår tjänst kostar!
- Mm, snälla jag måste få veta...
- För bara 880 kr per år för du hjälp av våra fem professionella pensionssparare som kan öka din avkastning med 19 000 %!!!
- Ok, skönt att höra att de är professionella pensionssparare. Var orolig för att ni plockade random hobos från Nordstan. Var det förresten inte bara 18 000 % ökning?
- Jo men sedan vi startade det här samtalet har våra fem professionella pensionssparare ökat avkastningen med ytterligare 1 000 %!!!
- Oj.
- Så det enda jag behöver från dig är din mailadress så att vi kan komma igång så fort som möjligt!
- Ok, skulle dock gärna vilja veta lite mer om ert företag innan jag säljer min själ. Call me crazy.  Du får gärna skicka hem lite material om du vill.
- Materiaaaal? Jag har ju berättat allt du behöver veta. Våra fem profesionella pensionss....
(Driftar bort igen)
- ... 20 0000 %!!! Så tjänsten aktiveras genom att du bara ger mig din e-mailadress. När du sedan öppnar mailet vi skickar är allt igång! Så om du bara skriver ned din mailadress i ett brev, signerar med ditt eget blod och skickar till mig kan våra fem professionella......

---------------------

Kamelåså

OS 2012.
Sverige-Danmark.
Kvartsfinal i Handboll.
23-22 till Sverige med någon minut kvar.
Dansk time-out:

Vi er nødt til at komme igennem og gøre en shitload mål i fandens kort tid. Det er katten kalenderen grød skeen spiller getskor håndbold bropiller mååål. Siden løøøøøjitgrenders jøøberkidoløkkakadakaødesøøøøøø ...........

Tror att det var det som avgjorde. Inte ens de danska spelarna förstod någonting.

http://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk

Nightmare Fuel # 1

Family Matters... Eller räkna med bråk som den hette här i Sverige. Har alltid undrat vem det var som skulle räkna med bråk egentligen? Urkel var ju inte ens med i serien förrän efter en halv säsong. Som bifigur. Var fan fanns konflikten före det att han introducerades? Innan dess var det väl mest en massa familje-gull och amerikanska moralkakor anno 1990. Den svenska översättaren måste ha tjuvkikat på den första säsongen och hånlett på sin kammare:

- Hehehe, alla tittare väntar på bråk men det finns inget bråk att hämta den här säsongen.

 Evil...

 Förutom några (besvikna) matematiker var det ju ändå många som kollade på eländet (jag inkluderad). En myspysig liten sitcom... Oförarglig. Smågullig. Hade jag för mig i alla fall. Tills jag såg nedanstående klipp. Gästregissör: Stephen King. Kan helt ärligt säga att jag inte kommer ihåg det här avsnittet. Kommer i och för sig inte ihåg så mycket från det året det sändes i Sverige. Det var då jag hade mitt första mentala sammanbrott och gick på tung psykofarmaka. Vänta lite nu...

Vikten av tydlighet

Satte nästan lunchwhiskyn i vrångstrupen idag. Jag lyssnade på radio och fick avnjuta reklam på en helt ny nivå. Det var Marstrands Havshotell som ville göra världen medveten om dess existens. Behold with awe:

Marstrands Havshotell - Ett hotell vid havet i Marstrand

Shit... Där satt den. Inget snack om vad som erbjuds här. Viken payoff. Hade jag skrivit denna blogg på engelska hade jag använt ordet flabbergasted. Nu fick jag göra det ändå. Skönt. Finner inget annat ord för att beskriva mina känslor.

Animal Farm

Snubblade på Sturm & Drangs senaste verk för Nordens Ark i GP. Wünderbar. Enkelt, gulligt och med skön Göteborgs-touch. Bra reklam behöver inte vara svårare än så. Eller ja, det svåra är ju att få det att se enkelt ut. Hur som helst är det bra.

Kontoret som gud glömde

The Office (uk version) är fantastiskt rolig. Att kolla på alltså. Inte att uppleva first hand.
Den tragiskt dåliga svenska versionen som nyligen sändes var dessutom några år för sent ute. Hade någon bara satt upp en kamera på de kontor jag arbetade på hade vi haft en svensk version redan för några år sedan. En betydligt roligare sådan dessutom.

More to come; jag känner att min ångestnivå stiger bara jag försöker skriva om detta. Och den nivån skall vi fanimej inte öka i onödan.  Men det skall skrivas... Låt oss se det som egenterapi. Funny men inte haha funny.

På tal om (inte) det ser jag att George Lazenbys tolkning av James Bond rullar på tv. Synd att det bara blev en film för honom. Gillar framförallt den fight-scenen jag just bevittande. Avantgarde-klippning som imponerar stort; Paul Greengrass shaky-cam möter spastisk 30-talsfilm. Men han har ju i alla fall utseendet med sig. Han utstrålar verkligen Bond. Eller revisor beroende på vem du frågar. Och du skall fråga mig. Jag vet allt.

Briljans

Inget mer förrän 2013...
Ett skäl att hålla sig vid liv ett tag till antar jag.

Dömd till ett liv som evil henchman

Funderade lite på mitt tidigare inlägg om He-mans skurkgalleri och betydelsen av ett schysst namn. På den vackra västkusten är det allmänt (eller?) vedertaget att pojkar vars namn slutar på Y är de stökiga barnen som det senare i livet går åt helvete för; Conny, Ronny, Sonny, Jonny etc. Antar att motsvarande ändelse i He-man (och liknande fiction för den delen) är "or". Nämnde tidigare Stinkor och Grizzlor men det finns fler exempel; Skeletor, Mosquitor (fråga inte), Spikor, Rattlor...The list goes on. Dömde starckars Stinkors föräldrar honom till ett liv som ond hantlangare bara genom namnet? Självuppfyllande profetia?

Detta får mig osökt att tänka på Ior (vet att hans namn slutar med E på engelska men skit i det just nu). Inte så ond kanske? Eller...? Är hans depressiva och loja beteende bara en front? Är det månne så att han ligger bakom allt elände och kriminalitet i A.A Milnes tillrättalagda lilla värld? En sjumilaskogens Keyzer Söze... " The greatest trick the devil ever pulled was convincing the world he didn't exist"

Jävla åsna.

Sean Connery goes Vader

The Dark Knight Rises var det ju inget större fel på; några timmars god underhållning (utan 3D, tack för det förresten). Underhållningsvärdet steg dock rejält med jämna mellanrum. Det gick att förutspå dessa peakar om man var lite vaken, nämligen så fort Bane hade en replik. Första gången han yttrade sig i introsekvensen hajade man till lite (läs: sket på sig av skratt). Sean Connerys och Darth Vaders kärleksbarn. Filmmagi? Då filmen varade dryga 12 h hann man dock vänja sig vid rösten... Nästan i alla fall. Hur som haver; en sympatisk youtubare har lagt upp en före- och efterversion av Banes audio. Som gemene filmnörd vet skedde ju en hel del efterredigering då inte en jävel fattade vad han sa vid de första visningarna. Kolla själv och försök att tyda de första versionerna. I dare you.

 
http://www.youtube.com/watch?v=dZW5qyc2g6U&feature=player_embedded

Utbildning, yrkesval och sånt

Utbildning...
Ett antal års universitetsstudier resulterade i dubbel examen i Företagsekonomi och Psykologi. Varför? Bra fråga. HR-området är ju förvisso intressant. Ett tag. Så vad börjar man arbeta med som nyexad personalare? Bemanning så klart. The dark side of HR. Förutom en avstickare blev det fyra år i branschen. Magsåret tackade mig för att det fick utrymme att växa. Bemanning är inte kul, framförallt inte när du är ny. Som tur var fick jag jobba mer med försäljning och kundvård längre fram. Betydligt trevligare och tydligen var jag rätt bra på att få in uppdrag. Men även detta förlorar sin charm. Framförallt efter ett organisationsskifte som hämtat management-inspiration från the Office (originalet alltså). Så nu är det statlig tjänst som gäller med allt vad det innebär.
Hur som helst....Det jag vill komma fram till är att jag gillar reklam och försäljning. Och att skriva (ja, jag vet att jag började meningen med och). Sammanfattningsvis innebär detta att det nu blir lite copy-studier på höstkanten och att det kan trilla in lite arbetsprover här på bloggen.
Out with the bad air, in with the good air.
Ett nytt kapitel.
Fingers crossed.

Varsågod Hollywood

Fisto

Så.... Mörka makter i Hollywood försöker återigen få till stånd en ny spelfilm baserad på Masters of the Universe. Svårt att toppa Dolph-filmen från 87 men ändå... Låt oss säga som så att jag uppskattar deras beslutsamhet. Låt mig därför komma med några förslag på några skamligt negligerade karaktärer från He-mans digra universum som (om de skulle få chansen på vita duken) skulle göra detta till den nya Sagan om ringen... Vad sägs om:




Fistos specialkraft (förutom ett magiskt namn) är hans knytnäve... Som han använder för att fista respekt i sina fiender. Eller nåt sånt antar jag. Notera även de lilafärgade moonbootsen och den Jean-Paul Gaultier-doftande brynjan. Lika hemma på slagfältet som i Pride-paraden.

Grizzlor

Ahh, Grizzlor. Pälsigast av dem alla. Att få vara en fluga på väggen när produktutvecklingsteamet på Mattel spånade fram denna ljuva design.

- Ok, nu skall vi pitcha skiten ur det här till chefen. Designen är grym, det kan vi alla vara överens om men vad skall han heta?
- Hans päls ser ut lite som en björns.... Bear kanske?
- Nja, lite för uppenbart. Grizzly?
- Redan taget. Vad sägs om Grizzl..........or?
- Done.
- Och du, släng på den lille jäveln ett helt malplace' armborst också, just for good measure.
- Done and done.

Stinkor

                                           













Och på tal om or-ändelser har vi sist men verkligen inte minst Stinkor. En skurk med den lika delar fantastiska som obehagliga kraften att kunna lukta illa. Hälften skunk, hälften.... whatever.  Oavsett är det ingen du vill möta i strid. Men... Röda damhandskar matchat med orange brynja, susp och stövlar? Fashion faux pas Alabama. 

Mickey goes feral

Framtida kassako

Den generella uppfattningen om Hollywood är väl att det för tillfället råder lite idétorka... Reboots på 10 år gamla filmer, livefilmer baserade på leksaker, brädspelsadaptioner etc etc. Disneys originalverk känns dock tragiskt underrepresenterade. Vem skulle inte vilja se en live action-tolkning av exempelvis Kalle Anka? Tänk bara på mängden källmaterial. Sätt någon up and coming Hollywoodlirare på det så har du en ny kassako som du kan mjölka till armageddon knackar på dörren. Mark my words...

 

Kloka ord

" Advertising is based on one thing; happiness. And do you know what happiness is? Happiness is the smell of a new car. It´s freedom from fear. It´s a billboard on the side of the road that screams reassurance that whatever you are doing is okay. You are okay."

Minimalism

Silrent...
Enkelt...
Snyggt...
Så skall det se ut. Inget lull-lull här inte.
Less is more

En passande behandling av en klassiker. 

Det är vattenpumpen Gerd...

Vilken start på denna prima blogg! Tycker jag i alla fall. 

Varför detta första inlägg månne? För att Macken går på TV just i detta nu... Visste inte hur jag skulle börja... That's how i roll.

Att jag var sex år när Macken sändes på det glada 80-talet innebär att jag har 32 år bakom mig. Om det blir 32 år till får vi hoppas att de blir bättre. Men livet är härligt ändå. Denna friska livsåskådning är något ni kommer att få uppleva tillsammans med mig om det vill sig väl. 

Här kommer nämligen många fina ämnen att behandlas; allt ifrån tveksamma livsval, film, psykiska härdsmältor, hur det är att arbeta statligt till trivialiteter som... ja, allt annat.

Och så blir det lite reklam också