Talkshowarnas okrönta sopa

Robins... En "talk show" utan talang eller komik. Fy fan, blir arg bara jag tänker på det. Såg på säsongsavslutningen igår och det känns. Ända in i själen. Det går bra för Robin. Nu spelar han verkligen bland de stora inom högstadierevy-världen. Tänkte inte ens på dess uselhet under tiden programmet gick; jag antar att hjärnan inte ville bearbeta det direkt. Klassisk försvarsmekanism. Men när det började sjunka in kände jag mig jävligt provocerad över det jag hade bevittnat. "Avliva hunden"-sketchen kan vara något av det oroligaste som visats under året. Som att bevittna en blind murare med parkinson försöka bygga ett husfundament med ruttet virke. Jag väntade förgäves på en punch line som redan hade gått på jullov.

Hoppar över att kommentera fotbollsintervjun. Kommer inte ihåg något och vem bryr sig ändå liksom? Det handlade ju om fotboll. Sedan var det dags för Robert Gustafsson och Jonas Karlsson. Entrén bestod av att två tomtar kom indragandes med en stor säck. När de tog av sig maskerna visade det sig att tomtarna inte var R och J utan de hoppade fram ur säcken istället... Så tokigt! Kräks lite i munnen bara jag tänker på det. Därefter följde en totalt intetsägande intervju modell 1A. Men inte ett program utan att Robert får köra lite banbrytande slapstick eller hur? Nix pix. Orkar inte ens gå in på det i detalj men det var inte roligt för 15 år sen. Inte nu heller. Och WTF är uppe med Karlssons frilla? Robin Hood-frisyr modell kreativ. Att liksom låta en patch där bak växa längre och sedan kamma denna framåt med full force. Fascinerande.

Vill inte ens börja tänka på vilken hållhake Robin har på Eva Hamilton... Något jävligt snaskigt måste det i alla fall vara.

Björnfitta deluxe

Stockholm i mitt hjärta, låt mig besudla dig nu... Dag två avklarad. Av rent masochistiska skäl tänkte jag gå en sväng i julhandelns epicentrum. Är uppenbarligen inte så bra på det där med kloka beslut. Men säg det onda som inte har något gott med sig. Fick i alla fall bevittna en bubblare till årets konversation på NK:s skivavdelning. En snazzy Östermalmsdam med västvärldens största björnfitta till mössa inleder en konversation med kassabiträdet:

- Ja heeeeej, jag skulle köpa en skiva med Darius.
- Ehh, Darius har jag inte hört talas om. Är du säker på namnet?
- Ja, Daaaaarius skulle det vara.
- Ok, kan det vara Darin du menar?
- Nej, så hette han inte. Darius!
- Ok... Det var inte han som var med i Så mycket bättre då?
- Jo precis! Darius!
- Mmm, Darin heter han...
- Darian, jaha... Det trodde jag inte.
- Nej, D-A-R-I-N heter han.
- Men heter han verkligen Darian?
- ....... Nej, han heter Darin.
- Darin?
- Ja
- Det låter konstigt, är du säker på det?
- Ja... Om det är han som nyligen var med i Så mycket bättre?
- Ja det är det.... Men jag trodde det var Darian som var med där?

 Då jag kände att min hjärna började smälta flydde jag brottsplatsen men stötte på björnfittan på Åhlens en stund senare. Mössan såg ännu större ut. Imponerande men samtidigt oroväckande.

Är väl inte helt kosher att säga det men Scary Movie 3 är fanimej kul.

Oj oj oj, vilken dag # 2

Skrev go natt i förra inlägget. Det var överilat såhär i efterhand. En impulshandling jag ångrar.  Behöver skriva mer för att kunna bearbeta dagen till fullo... Tågresan till Stockholm gick obegripligt smärtfritt så jag vaggades in i någon slags falsk säkerhet. Avgång och ankomst i tid. Extra tack till SJ för dålig beläggning, gott om plats i vagnen var det också. Enda orosmomentet var en skånsk finansfjant. Vet att man inte skall göra narr av människor med medfödda talfel men hans bräkande den första kvarten gav mig akuta ångestsymptom. Som genom gudomligt ingripande somnade han dock och lät luften vara fri från sjukliga tonhöjder. Sjönk ihop i tågsätet och gick in i någon skum halvslummer till tongångarna av I blame Coco. Väldigt Kafkaeskt. Men på ett bra sätt...

Surrealismen fortsatte under utbildningen. Blev lite ledsen stämning efter att en av deltagarna lade in en kommentar angående dålig dagsform på jobbet. Låt mig citera: " Ni tjejer har ju mensveckan att skylla på men vad skall vi killar göra?" Tror att en prärieboll rullade förbi under den kompakta tystnaden som följde samtidigt som alla i rummet transporterades tillbaka till omklädningsrummet på en stålindustri år 1955.

Oj oj oj, vilken dag # 1

Stockholm idag. Upp 04:30, utbildning hela dagen och nu hotell. Vill i detta forum passa på att tacka min arbetsgivare för valet av hotell. Misstänker att rätt många strings behövde pullas för att boka en skrubb på the Overlook Hotel. God is in the details som man brukar säga:

Missfärgning p g a kroppsvätska? Jajjemen!

Schlatko och Pavel lämnade inget åt slumpen.

Inget I tell you...

Flott som fan. Om man vågar titta ut ur rummet möts man av det här:

Bara att invänta tvillingarna och mens-hissen antar jag. Go natt!

Ångestkaffe

Olusten inom mig är stark. Nej, olust är ett för svagt ord. Det här är något mer djupt rotat. Primalt. Något som hände under barndomen, vad fan vet jag... Det hela började i somras någon gång på en Pressbyrå i centrala Göteborg. Affischens ondska trängde igenom alla mina försvar och sänkte sina blodindränkta klor i min själ. Har sedan dess undvikit att gå ut men igår sket det sig. Hittade inte originalet men tänk nedanstående i pluralis:

Svårt att sätta fingret på det riktigt men jag tror att det främst är de där glupska och stirriga ögonen. Ögonen säger det som kaffebönans fittliknande springa till mun inte kan säga: Jag kommer att äta upp dig. Och jag kommer att njuta av det. Känner en stigande panik över att kaffebönorna kommer att ta ut sin hämnd över sina fallna och malda bröder. Och jag som är en storkonsument också... Fy fan.  Påminner om någon film jag såg som liten där något bakverk fick liv tror jag... Tror att mutant-tårtan hade ett liknande sug i blicken men är inte säker. Det är lite diffust...

Gbg:s banjospelande bror

Jag jobbar i Mölndal. Så... Nu var det sagt. Känner någon slags katarsis bara genom att skriva det. Så jävla laddat är det. Göteborgs inavlade och sämre bemedlade styvbror. Att Mölndal får räknas som en egen kommun måste ändå vara tidernas skämt. Visst sträcker sig skiten bort till Kållered und zu weiter men vafan....

Pluto degraderades för några år sen från planet till dvärgplanet (total förnedring) men Mölndal fortsätter att stoltsera med att vara en kommun... Som ett mongo-barn med hybris. Det är en vidrig värld vi lever i.

För att extra spä på denna tragedi kostar det 400 pix/månad att parkera inom kommunen. 400 för att, i bästa fall, få en förkrympt p-ficka utanför jobbet. Ja, i ett genidrag har p-bolaget valt att göra p-platserna mindre än vanliga fickor. Så inte nog med att idioterna misstar Mölndal för en up and coming och attraktiv stadsdel där det skall kosta att stå, du får inte ens lika mycket valuta sett till rutstorlek.

I en betydelselös protestaktion har jag därför hittat en alternativ parkering. Kräver bara en omväg på 10 minuter (per bil) för att ta sig dit och 500 trappsteg senare är man på jobbet. Sweet. När jag skulle bestiga berget häromdagen gick det en kvinna framför, en bit ifrån det första trappsteget. Ingen annan levande varelse i närheten.  Hon håller ett tempo jämförbart med en stelopererad sengångare och jag småspringer då jag håller på att frysa arslet av mig. Summa summarum måste jag alltså göra en omkörning innan hon kommer till trappan. Hon vänder sig nervöst om och plötslig känner jag mig som Ted Bundy. Om han var verksam i Mölndal år 2012 vill säga. Vad är det för en jävla reaktion förresten? Bara för att ingen annan är i närheten utgår jag från att hon tror att jag är värsta pervo-psychot som stalkar väna kvinnor i Mölndal.

Stackars Pluto förresten... Vad är det för jävla stil?

12 12 12 12

Försökte kolla om något kul hände kl. 12:12 idag, förutom alla som gifte sig då (snäppet bättre än drive thru-bröllop i Vegas). Som av en slump sprang jag på en artikel i...  TTELA

Alla läsare uppmanades att skicka in bilder på vad de gjorde 12 12 12 12. Det gick lite sisådär på det hela taget.

Redaktionen: (notera den bittra tonen) " Särskilt många bilder fick vi inte (läs: vi fick två bilder), men några fler har delat med sig av vad ni gjorde i kommentarsfältet (läs: det finns 11 kommentarer varav någon kommenterat flera gånger och redaktionen står för en av kommentarerna) ".

Och vilka kommentarer sen:

Skrivet 12 dec 2012 11:17 BZ (Ej registrerad) 

Föräldrarmöte prick klockan 12...världens undergång får vänta, har viktigare saker för mig!!!

Trodde vi hade fram till den 21:e innan det var slut? Sicken miss av BZ, typisk Maya-wannabe...

Skrivet 12 dec 2012 15:32 BANDYDÅREN (Ej registrerad) 

Jag glömde helt bort det här. Men nu ska jag i alla fall hälsa på en vän som bor i Göta.

Ok... vän ...i ...Göta ...

Kanske bara är jag som tycker att det här är rätt roligt? Sannolikt ja...  Suck. Nåja, bara 8 dagar kvar ändå.

Årets tävling är snart avgjord!!!

Det har pågått en tävling i Trollhättan. "Lokalposten" TTELA skall kröna årets lussekatt.

Av de miljarder kattbilder som finns valde ttela demonkatten Be'lal

Tävlingen är nu stängd för nya bidrag; juryn har gått in i överläggningsläge. 560 glada kattägare har skickat in bidrag. Tidningens påstående att tävlingen är en succé är sannerligen inte ogrundat. Skönt att katter får lite plats på da interwebs, inte en dag för sent. Jobbade själv i Trollhättan under dryga 15 månaders tid och kan bara konstatera att det hela känns väldigt Trollhättskt så att säga. Eller väldigt småstads-lokaltidningsaktigt kanske jag skall säga. Och då är inte ens Trollhättan en liten stad... Arbetade med arbetsmarknadspolitiska frågor under den första Saab-krisen och sällan har en död häst pryglats så hårt. Hästajävelen var inte bara död, den var på väg från stekbordet och ner i McFeastkartongen. Staden sjöd knappast av aktivitet för några år sedan men då existerade i alla fall fabriken som producerade bilar ingen ville ha. Saab var alltid var ett hett samtalsämne i brist på annat. Nu....är Saab fortfarande ett hett samtalsämne vilket bara spär på tragiken kring Sveriges Detroit. Så... årets lussekatt makes sense på många plan. Årets snackis är ett faktum. Har själv gått igenom alla bidrag men måste säga att alla katter såg lite.... klena ut. Kanske har att göra med livet på landet eller nåt... Såhär ser i alla fall en Göteborgskatt ut:

Inspiration in absurdum

Sprang på den här godingen på Mediamarkt häromdagen. Kände att något med omslaget såg.....bekant ut.

Tja, det kanske bara är en slump att Steffo ser lika skitnödigt fokuserad och pistolposerande ut som Jack Bauer. Låt oss jämföra bara för sakens skull:

Ja, det är fotat från mobilen... Fuck off

 Nåja, taglinen för Brake är ändå - The fate of the president lies in one man's hands, så ploten är i alla fall helt annor.... Just det ja.

Jag gillade 24 när det begav sig. Första säsongen var rätt vass när den sändes. Sen hände något. Eller ingenting. Konceptet höll kanske även en andra och möjligen en tredje säsong. Sedan började det kännas lite småkrystat. Gillade mer tanken på att se 24 än att faktiskt se den. Såg säsong 8 i somras. När säsongen började hade serien fram tills dess rullat 117 h (med samma story). Här försöker de inte ens förklara hur Jack motvilligt blir indragen i ett terrorattentat (helst direkt riktat mot presidenten). Fuck it liksom. Efter typ en kvart är allt igång, no questions asked. Genvägar är inte senvägar när sista säsongen pliktskyldigt skall genomföras. Men Kiefer är cool. Så är det bara.

Dö lycklig

Sådär... Ännu ett kapitel i det som kallas mitt liv är avslutat. Besökte ett av Göteborgs vackra "köpcenter" häromkvällen. Vissa delar av av centret är dock mer spännande än andra fick jag erfara. Började med att jag direkt vid entrén möttes av en Downy som sjöng Sankta Lucia. Så långt allt väl alltså... När middagen skulle inmundigas började det bli roligt på riktigt. Valde ett tjusigt indiskt etablissemang; alltid gott att rensa rören lite så att säga. Med tanke på klientelet hade de lätt kunnat begära inträdesavgift. Det såg till en början ut som ett vanligt halvskabbigt hak men skenet kan som bekant bedra... Inte för att det inte var halvskabbigt alltså... Det var det. Men det fanns liksom en avskiljande vägg med ingång till en annan avdelning i lokalen. Det visade sig att denna ingång var en portal till ett alternativt universum. Det trillade liksom ut orimligt många spännande individer från maskhålet, de flesta med en målmedveten riktning mot 50-kronorsölen. Det började med ett par goa tanter från a-laget. Inga större konstigheter; väderbitna läderfejs, skrovliga röster etc. Sedan började det bli underligt. En alkis-dvärg kom utvaggandes från tomteverkstan (gränsen går vid 140 cm, har kollat), även han med sug i öltarmen. Sedan kom det en Downy till (ej samma som tidigare)... Tidernas goaste barhäng var ett faktum när en buskmustaschig finne skulle beställa öl till sig själv och Jarmo. Hann tyvärr aldrig se Jarmo med egna ögon men jag utgår ifrån att han är något av en legend i sällskapet. Vore liksom konstigt annars.

Som genom en gudomlig röd tråd sprang jag dagen därpå på en dokumentär på ettan. Den handlade om ett gäng förståndshandikappade finska män som hade ett punkband...
Det var riktigt hård, arg, finsk Downy-rock med starka politiska undertoner som gällde.  Sedan kom en ny låt med mer vardaglig touch; "micra brödet"... "städa rummet"... De rörde sig helt obehindrat mellan genres... Starkt som fan.
Kände efter detta att jag kunde lägga mig ner och dö lycklig. Det som fanns att se hade nu setts...

Minnesförlust och bloggtorka

Det var längesedan sist... Men nu kan jag glädja mina 0,4 läsare att det kanske kommer några inlägg till. Det har varit en omtumlande tid sedan september... Drabbades av minnesförlust från sviterna av en sen bärplockarkväll. Försökte brygga mig en fet sats eget vin av den bärmix jag kom hem med efter skogsturen, men där sket jag i det blå skåpet... Akut minnesförlust blev resultatet. Tog mig tre veckor innan minnesbilderna började falla på plats. När jag väl kom ihåg att jag var statstjänsteman blev besvikelsen så stor att jag gick in i en akut och djup depression. Flydde ironiskt nog till skogs norröver (sluta cirkeln antar jag?), flyttade in ett ett lämmel-gryt och lät bara tiden gå... Tills nu. Några erfarenheter rikare är det dags att ta tag i allt igen. Även om det tar emot...