Blodtrycksmätning is da shit...

... så varför inte avnjuta 24 timmar av detta? Något jag roar mig med just nu och fram till imorgon bitti. Låter inte så farligt nej? Precis det tänkte jag också när min läkare varsamt lade fram förslaget för några veckor sedan. En lite manschett som mäter trycket ett par gånger per timma under ett dygn. Och i skrivandes stund gick den igång igen... Uppfriskande. Då trycket hade varit lite för högt vid några mätningar (orsak totalt oklar) rekommenderades hur som helst denna åtgärd. Sagt och gjort. Jag resonerade som så att det medicinska fältet gör ständiga framsteg och föreställde mig en diskret manschett lätt dold under tröjan kopplad till en slimmad dosa man kunde ha i fickan. Jag kunde efter några minuter in i besöket på vårdcentralen snabbt konstatera att alla medicinska fält inte alls gör ständiga framsteg. Manschetten är lika stor som den man har vid vanliga mätningar, kanske till och med lite större för att maxa förnedringen. Löken på laxen finner man dock i själva dosan som registrerar blodtrycksdatan. Diskret är inte det första ord som spontant poppar upp i huvudet. Philips Diga vilandes i smäckert läderhölster däremot... Så ser dosan ut. Den är så massiv att den förärats ett eget bälte och hölster och kan på grund av sin 90-talsstorlek inte hänga i byxlinningen. Sweet. Man känner sig inte så lite snazzy när man en hel dag får glida runt med ens sådan skönhet svängandes vid höften. Tard deluxe. Men regelbundenheten är det inget fel på, det får jag ge den. Var tjugonde minut skall trycket mätas varpå man får stanna upp i det man gör, dinglandes med armen tills blodtillförseln är strypt och mätaren är nöjd. Mimiken likvärdig en man som får tre strokes per timme. Där gick den igång igen...  De körde med liknande utnötningsmetoder på Abu Ghraib. De jävlarna skall inte knäcka mig. Hade du inte högt blodtryck innan lär du ha det efter ett dygn med blodtrycks-Digan. I shit you not.

Så nu sitter jag här i väntan på en ytterst ovilsam natt (den mäter bara var trettionde minut under natten, yay) och tittar på en dokumentär om handikappidrottare på Kunskapskanalen. Här saknas de armar, ben och en del annat. De kämpar på ändå. I hear you brothers.

Hur man gör bostadsletandet lite roligare

Jahapp... Bloggen lever alltså fortfarande. Var ett bra tag sedan jag var inne och kollade läget men det verkar fortfarande trilla in en del besökare. Utan att jag ens behöver publicera något. Sweet. En självgående entitet som inte kräver underhåll. Passar ganska fint då det har varit en del annat att pyssla med den senaste tiden. Flytt nummer ett avklarad i väntan på flytt nummer två som, god willing, sker inom några veckor. Varför nöja sig med en flytt när man kan få två? Double the pleasure, double the fun time spent on Hemnet. Nåja, gamla lägenheten såldes oerhört snabbt och smärtfritt. Gott så. Nu dryga två månaders mellanlandning i Majorna inför nästa del i boendesagan. Efter att ha spenderat en del tid här sedan augusti kan jag konstatera att stadsdelen är trevlig. Vad som inte är trevligt är bostadspriserna i Majorna. Extremt lite valuta för pengarna om man inte går igång nåt djävulskt på hipsters, obefintliga parkeringsmöjligheter och pappersväggar. Om man värderar ovanstående högt kanske en trång tvåa utan balkong är värd två miljoner, vad vet jag... Vad jag dock vet är att jag skriker nästa gång jag behöver bevittna en skäggig man med överdimensionerade glasögon och sotarmössa, inhandlades linser till sin vegetariska soppa på Hemköp. Sluta bara... Snälla. Efter ett antal lägenhetsvisningar i området med löjligt upptrissade priser blir det alltså något annat. Om allt klaffar som det skall under kommande vecka blir det sydväst som gäller. Flott som fan. Låt oss bara hoppas att vår bankman levererar enligt tidigare överenskommelse. Det känns nämligen inte som någon självklarhet efter våra senaste rendezvous. Jag och K hade inte haft någon kontakt förrän mot slutet av förra året. Tidigare hade jag haft en extremt rapp och serviceminded bankkvinna/banktjej (?) men när det var dags att prata nya lån hade hon slutat och K hade tagit vid. Efter att det tog mig en vecka att få kontakt med K började jag ana att han var mindre rapp. Tre obesvarade mail och noll tillgänglighet på telefon fick mig att ifrågasätta om K ens fanns. Det kanske var bankernas sätt att spara lite stålar; att tillsätta en icke existerande bankman till de kunder som redan hade bostadslån och förhoppningsvis inte behövde ytterligare personlig rådgivning. Min egen arbetsmetod hade vänts emot mig. Obehagligt värre. Det krävdes ett surt samtal till kundtjänst, som genom någon hotline fick väcka K ur sin dvala. För det visade sig att han faktiskt fanns. Två möten senare kan jag konstatera att K är trevlig men att det år han har kvar till pension inte kan fortlöpa snabbt nog. Vid vårt andra möte hade de ändringar vi gjorde på första mötet inte sparats. - Nej K, jag bor fortfarande inte ihop med henne. Det var tre år sedan nu.  - Nej K, det lånet är för vår nya bil.... Det lånelöfte vi fick känns således lite flyktigt. K kan lika gärna ha knappat in våra senaste uppgifter på sin inköpslista till Ica, vad vet jag. Ändå kan jag inte tycka illa om K. Än i alla fall.... Han är rätt så rolig, lite som en seriefigur. Och idag var han faktiskt rapp på att svara på det meddelande jag skickade i lördags.

Det vore rätt myspysigt om allt klaffade nu då det inte är nyttigt att spendera för mycket tid på Hemnet. Efter att ha beskådat hundratals överstylade och överprissatta lägenheter som sedan säljs före visning alternativt budgivnings-blitzkriegas till sjukliga nivåer är det därför nyttigt med lite distans. Vidga vyerna och se sig om i Sverige lite grand. D tipsade för några veckor sedan om några prisvärda lägenheter i Vänersborg. Vid skrivande stund finns de tyvärr inte kvar på Hemnet och jag kan bara anta att de har gått som smör. Det finns dock en kvar där budgivning fortfarande pågår. Lite extra puls alltså. Arton (18) tusen kr.... Budgivare 2 la enligt budlistan hela summan direkt. Inget tjafs där inte. Detta var i och för sig den sextonde december så jag antar att säljaren inte har accepterat dealen. Vill väl minst ha 19 000 för att släppa en sån pärla.

I vår Hemnet-odyssée sprang vi även på detta bygge i Backaryd, Ronneby. För mindre än 300 000 kr får du ett prima hus med en säregen tillbyggnad i annan färg och annat material än själva huset. Tips till hemmasnickaren: bygg inte till huset om du lider av långt gången hjärnhinneinflammation. Det bli sällan bra. Det riktigt fina börjar dock när interiören skall visas upp. En så befriande ostylad bostad har nog sällan tagit upp plats på Hemnet. Inga fruktskålar eller kryddodlingar här inte. Sånt får fjollorna i storstaden pyssla med. Är familjens hund hemma vid fotograferingen? So what, fota den jäveln med ett stort hundben i käften. Det kan även vara så att jyckens ena ben är gipsat, det är svårt att avgöra från bilden. Omaka stolar i köket? Kör på. Ostädat badrum med vackert placerad sophink? Charmigt. När man till slut kommer till vardagsrummet, som från vissa vinklar ändå ser någorlunda ut, sticker det fram en motionscykel i vänstra hörnet. Ok, nog är nog. Hade det varit så jobbigt att flytta skiten ur bild? Det kan inte vara fantastiskt upphetsande att som mäklare få det uppdraget med en provision på vadå... 20 000 kr? Om huset mot förmodan säljs alltså.

#ttfh