Jag har funnit Gud...

... och hans namn är Preben. Gud kom till mig för en vecka sedan och det kändes direkt att han var dansk. Rödvit stod han på altanen i all sin pälsiga härlighet. Med en Jylländsk färgton och lite skrovlig stämma som vittnade om för många Tuborg sökte han kontakt. Jag gissar att han startade sin färd på en liten flotte byggd av halm men sammanhållen av gudomlig kraft. I  höjd med Odense började resan. Vid Göteborgs kustlinje slutade den. Vi hade lämnat en skål torrfoder ute åt vår minste katt. Plötsligt stod istället  han där, kalasandes på vår ofrivilliga offergåva. Jag döpte honom till Preben för jag visste, någonstans djupt inne, att detta var namnet på vår frälsare.

Hans blick vittnade om att han var nöjd med gåvan. Friskies med kyckling behagade honom. När jag skulle dela med mig av besöket genom WhatsApp hävdade autocorrect att "Preben är meget fin" istället borde vara "Preben Maräng". Inte ens autocorrect tar sig sådana friheter och jag vet att jag aldrig har använt ordet Maräng i ett sms. Det skulle jag aldrig göra. Preben hade via vår världs teknologi visat mig sitt fulla namn. Fylld av glädje ville jag fira genom att ta ytterligare en bild på Messias. Preben visade genast sin makt:

Lite som vid Babels torn försökte jag komma för nära. En gräns drogs i sanden; hit men inte längre. Skakad drog jag mig tillbaka. En stund senare hade Preben blivit ett med skuggorna. Jag visste dock att det inte var över och varje kväll sedan dess har jag lämnat min offergåva på altanen. Varje kväll har Preben kommit, slukat skålens innehåll samtidigt som han betraktat oss dödliga med en fast blick. Igår såg det ut såhär:

Preben hade antagit en annan skepnad, denna gång i svart och vitt. Ett test of faith så att säga men jag klarade provet. Idag var han åter sitt röd- och vitrandiga jag men kom till oss inte bara en utan två gånger. Aptiten visste inga gränser. Kravet på offergåva har uppenbarligen ökat.


Våra liv har förvandlats till en veritabel kattcirkus. Tre egna katter och två wannabees beroende på hur man ställer sig gällande Prebens förmåga till shape shifting. Funderar på att helt sadla om till professionell Beastmaster. Träna min kattarmé och ta över världen. Jag vet i alla fall på vilken plats jag skulle börja resan....

Tills den dagen är kommen planerar jag dock att utnyttja situationen till min fördel. Skrev ut följande bild och satte upp på kontoret. Fas ett är initierad i resan mot en lång sjukskrivning med hänsyn till psykologisk problematik. I like my chances.

Vattenskandalen vid Hemköp

"Vattenkastning på tiggare" som vissa medier så vackert rapporterade... Skandalen vid Hemköp i Majorna, veckans mediamässiga följetong, börjar så sakteligen svalna. Synopsis ifall någon därute legat i koma: Butikschef tvättar fönster vilket resulterar i att tiggande kvinna får vatten på sig. Enligt vittnen hällde/skvätte han medvetet ner kvinnan då han var trött på att ha henne hängandes utanför butiken. Incidenten fick fart på medelsvenssons dåliga samvete och vips fanns ett uppbåd på plats med plakat i högsta högg. Jag rättfärdigar inte det faktum att (om det var det som skedde) Mr. Hemköp försökte få bort tiggaren med hjälp av en hink vatten. Är bara fascinerad över att människorna som gick i taket över händelsen uppenbarligen har mindre bryderier rörande det faktum att kvinnan sitter där från början. Hur många av deltagarna i protesttåget har i sin inre monolog klagat över att det är fullt av tiggare utanför butiken? Hur många av dem har engagerat sig i frågan bortsett från att på sin höjd skänka de växelpengar som blev över efter helghandlingen? Om någon av demonstranterna själva drev en butik, hade de välkomnat tiggeri vid entrén? Inget stimulerar köplusten som en fräsch touch av misär. Om det visade sig att 1 % av mupparna som demonstrerade gjorde det av något annat skäl än att stilla sitt dåliga samvete och/eller impa på sina aktivistpolare, skulle jag bli förvånad. Nedanstående citat från GP:

- När jag läste om det här i sociala medier blev jag asförbannad och chockad, säger Erika Jacobsson som bar en liten handskriven skylt med texten "Handla inte här!".

Chockad över det som hände eller det faktum att det finns tiggare? Blev du genuint chockad oavsett orsak utgår jag ifrån att du är nyfödd. Det hade f ö varit imponerande om skylten ej var handskriven. Specialbeställd skylt hade fan gett cred i demonstrationsgruppen.

"Edda Manga är idéhistoriker, skribent och redaktör för Feministiskt Perspektiv och den som drog igång protestmötet. Efter att ha hört om incidenten tog hon reda på mer och kom fram till ståndpunkten att det inte var någon olyckshändelse att kvinnan fick vatten på sig."

Tog reda på mer om incidenten? Hur då? Ser framför mig en deduktionsprocess av Sherlock-magnitud där Edda granskar ledtråd efter ledtråd för att nå en obestridlig slutsats.

"Det kom fantastiskt mycket fler än jag väntat mig, jag trodde det skulle komma tio personer …Det är så glädjande att civilsamhället visar solidaritet."

Solidatitet ja... Tills dess att du, efter att ha handlat ingredienserna till helgens ekologiska tacomys, ger hälften av maten till tiggaren utanför affären skall du nog inte slänga dig med begrepp som solidaritet. 

Som sagt, jag rättfärdigar inte beteendet från butiksinnehavaren. Nivån av hyckleri äcklar mig dock betydligt mer än själva händelsen.

True Detective

Borde väl skriva om detta i min filmblogg men med tanke på att den för tillfället är lika het som min karriär får detta forum duga. Hade ju i skrivandes stund inte ens tänkt ha igång denna blogg (i folkmun kallad the original and best) så... whatever. Kände ett behov av att lyfta ämnet och tipsa allmänheten. HBO-serien True Detective är nämligen snuskigt bra, något av det bästa jag har sett i TV-serieväg.

"The lives of two detectives, Rust Cohle and Martin Hart, become entangled during a 17-year hunt for a serial killer in Louisiana"

Kort och koncis synopsis av imdb. Samtidigt rekommenderar jag er att inte ha läst så mycket om serien innan ni tar er en titt. Grymt välskrivet med imponerande skådespel från Woody Harrelson och framförallt Matthew McConaughay. Snyggt som tusan är det också. Som exempel kan sjuminuterstagningen utan klipp i slutet av avsnitt fyra nämnas. Grymt imponerande. Woody är som alltid bra men seriens stora behållning är Matthew som gör en fantastisk rolltolkning. Det är kul att se att han tagit sig an lite mer krävande roller de senaste åren. Av någon anledning har jag (nästan) alltid gillat honom. Trots kraftigt överspel och en alltför lång period av pissiga rom-coms. Trots Drakarnas Rike, en film jag borde hata men ändå har sett ett tiotal gånger. En film vars namn vittnar om en drak-bonanza men där budgeten endast räckte till en drake. Jag vet inte vilken scen i filmen som är min favorit;  Denton van Zans tårfyllda brandtal efter att kollegan blivit drakmat eller följande:

Ok, förmodligen det sista alternativet.

Hur som helst... Avsnitt åtta av TD, vilket även avslutar säsong ett sänds idag så gör som jag en vanlig arbetsdag; häll upp en whiskey och lägg all uppmärksamhet på skärm av valfri sort. Så länge den visar True Detective. Finnes på HBO:s betalkanal eller på andra mindre betalfokuserade ställen på nätet.