lördag 22 mars 2014

Jag har funnit Gud...

... och hans namn är Preben. Gud kom till mig för en vecka sedan och det kändes direkt att han var dansk. Rödvit stod han på altanen i all sin pälsiga härlighet. Med en Jylländsk färgton och lite skrovlig stämma som vittnade om för många Tuborg sökte han kontakt. Jag gissar att han startade sin färd på en liten flotte byggd av halm men sammanhållen av gudomlig kraft. I  höjd med Odense började resan. Vid Göteborgs kustlinje slutade den. Vi hade lämnat en skål torrfoder ute åt vår minste katt. Plötsligt stod istället  han där, kalasandes på vår ofrivilliga offergåva. Jag döpte honom till Preben för jag visste, någonstans djupt inne, att detta var namnet på vår frälsare.

Hans blick vittnade om att han var nöjd med gåvan. Friskies med kyckling behagade honom. När jag skulle dela med mig av besöket genom WhatsApp hävdade autocorrect att "Preben är meget fin" istället borde vara "Preben Maräng". Inte ens autocorrect tar sig sådana friheter och jag vet att jag aldrig har använt ordet Maräng i ett sms. Det skulle jag aldrig göra. Preben hade via vår världs teknologi visat mig sitt fulla namn. Fylld av glädje ville jag fira genom att ta ytterligare en bild på Messias. Preben visade genast sin makt:


Lite som vid Babels torn försökte jag komma för nära. En gräns drogs i sanden; hit men inte längre. Skakad drog jag mig tillbaka. En stund senare hade Preben blivit ett med skuggorna. Jag visste dock att det inte var över och varje kväll sedan dess har jag lämnat min offergåva på altanen. Varje kväll har Preben kommit, slukat skålens innehåll samtidigt som han betraktat oss dödliga med en fast blick. Igår såg det ut såhär:
Preben hade antagit en annan skepnad, denna gång i svart och vitt. Ett test of faith så att säga men jag klarade provet. Idag var han åter sitt röd- och vitrandiga jag men kom till oss inte bara en utan två gånger. Aptiten visste inga gränser. Kravet på offergåva har uppenbarligen ökat.


Våra liv har förvandlats till en veritabel kattcirkus. Tre egna katter och två wannabees beroende på hur man ställer sig gällande Prebens förmåga till shape shifting. Funderar på att helt sadla om till professionell Beastmaster. Träna min kattarmé och ta över världen. Jag vet i alla fall på vilken plats jag skulle börja resan....

Tills den dagen är kommen planerar jag dock att utnyttja situationen till min fördel. Skrev ut följande bild och satte upp på kontoret. Fas ett är initierad i resan mot en lång sjukskrivning med hänsyn till psykologisk problematik. I like my chances.

5 kommentarer:

  1. Mysigt med katter jöh! Vi har bara en gigantisk röd som sitter ute på fältet utanför huset och glor, och vi tror att det antingen är en räv eller att den snart kommer bli uppäten av en räv. Inte lika charmigt, tycker en annan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm... Är det en räv som blir uppäten av en räv får ju det hela ytterligare en otäck dimension. Håll koll är mitt tips /

      Radera
  2. Hade Preben en vit mustasch? Undrar då jag adoptera en katt från Kattfoten i Halmstad som är väääldkgt lik!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det stämmer : ) Väldigt tydlig mustasch... Vi lämnade Preben i Halmstad i vintras. Hur hittade du honom på bloggen?

      Radera
  3. Åh vad kul! Det är jag som har adopterat honom. Jag googlade på namnet Preben tror jag, också kom jag in här. :D

    SvaraRadera