Long time no see. Eller no read kanske. Fullt upp som sagt varpå det krävdes något extraordinärt för att logga in här. Efter en timmes sömn och lite whiskey är det nu dags att redogöra för just detta. Med extraordinärt menar jag speciellt. Med speciellt menar jag... speciellt. Låt oss sätta det i en mening för att förtydliga: "Kennert är ett speciellt barn". Just det. Eller varför inte "de som handlar på Gekås i Ullared är speciella". Speciell är ett fint ord att använda när vår sociala kontext hindrar oss från att använda ord som efterbliven. Ullared är lite för enkelt, jag vet.... Som att sparka in en öppen dörr. Än så länge har jag dock bara kunnat relatera till det jag hört från andra och sett på TV. Nu har jag dock varit där tre gånger; första, enda och sista. Jag har sett förödelsen och galenskapen first hand på orten som, likt Göteborgs lilla London, bara kan beskrivas som lilla Alabama. Precis när jag stundtals började ana visst hopp för mänskligheten besöker jag Gekås en lördag strax före jul. Ett extra tack till den del av min uttorkade hjärna som ansvarar för beslutsfattande. Aldrig kunde jag ha anat.... Inte ens efter att ha sett TV-travestin som i sin tur utmynnade i Ola-Morgan och Conny-Kents starka resor hade jag kunnat ana hur verkligheten ser ut. Att vara medlem i Hemvärnet innebär inte att du har sett krig, låt oss säga så.
Vad är det för fel på folk? Orden ekade i mitt huvud under de fyra timmar som spenderades i varuhuset. Inte "haha, vad är det för fel på folk" utan "VAD I HELVETE är det för fel på folk. Innan jag går vidare vill jag förtydliga att jag givetvis inte drar alla över en kam. Uppskattningsvis hamnade dryga procenten av de 4-5 000 kunderna som var där inom ramen för "normalbegåvade". En sisådär 50 personer alltså. Resten: not so much. Klädkoden för dagen var tydligen casual, något vi hade missat. Aldrig har så många leopardmönstrade tights, mysbyxor och cowboyhattar ockuperat en såpass begränsad yta. Som att det fanns en tyst pakt om att alla skulle klä sig så jävligt som möjligt. Ett hemligt brödraskap sammanflätat under Champion-loggans magiska sken. En annan sak som stod klart relativt snabbt var att Gekåsarna borde tänka lite på matchvikten. Att panikartat zigzagga genom gångar fyllda av individer av USA-format var fanimej bisarrt. Är det någon fetmaepidemi jag missat? Epidemin kan i alla fall inte vara lokal med tanke på hur många skåningar som befolkade platsen för det makabra skådespelet. Svettigt, skrikigt, billigt, skånskt och flottigt. Inte bra.
Höjdpunkter? När jag skrattandes fotar nedanstående obscenitet varpå en tjej i 25-årsåldern glatt plockar åt sig ett exemplar.
 |
| Fuck yeah. |
Eller kanske det faktum att folk fyller tre kundvagnar fulla med skit de inte kan tänkas behöva under tjugo livstider bara för att det är billigt. - Åh, rengöringsmedlet kostar två kronor mindre än vanligt, bäst att köpa 50 förpackningar. Bakplåtspapper går ju också åt som självaste fan, jag köper ett ton. Priset gör skillnaden... Wow. Folks maniska storhandlingsbeteende gör också under för kötiden. När vi efter fyra timmars våldtäkt av kroppens alla sinnen till slut kommit fram till att vi måste åka hem väntar en kö där dryga miljarden artiklar skall scannas in.
Beteende är sjukligt och inget annat. Handlar det om att gemene låginkomsttagare får en kick av att känna sig rik genom att köpa så mycket billig skit som möjligt? Kvantitet FTW? Är det en fix idé? Ett grandiost experiment utfört av Pavlovs okända barnbarn? Oklart. Jag vet bara att O-C county är en otäck, otäck plats.
Det var allt. Dags för bloggvärldens motsvarighet till cryosleep igen. En magisk, om inte automagisk hemsida kommer snart. Tax så länge.
