Blodtrycksmätning is da shit...

... så varför inte avnjuta 24 timmar av detta? Något jag roar mig med just nu och fram till imorgon bitti. Låter inte så farligt nej? Precis det tänkte jag också när min läkare varsamt lade fram förslaget för några veckor sedan. En lite manschett som mäter trycket ett par gånger per timma under ett dygn. Och i skrivandes stund gick den igång igen... Uppfriskande. Då trycket hade varit lite för högt vid några mätningar (orsak totalt oklar) rekommenderades hur som helst denna åtgärd. Sagt och gjort. Jag resonerade som så att det medicinska fältet gör ständiga framsteg och föreställde mig en diskret manschett lätt dold under tröjan kopplad till en slimmad dosa man kunde ha i fickan. Jag kunde efter några minuter in i besöket på vårdcentralen snabbt konstatera att alla medicinska fält inte alls gör ständiga framsteg. Manschetten är lika stor som den man har vid vanliga mätningar, kanske till och med lite större för att maxa förnedringen. Löken på laxen finner man dock i själva dosan som registrerar blodtrycksdatan. Diskret är inte det första ord som spontant poppar upp i huvudet. Philips Diga vilandes i smäckert läderhölster däremot... Så ser dosan ut. Den är så massiv att den förärats ett eget bälte och hölster och kan på grund av sin 90-talsstorlek inte hänga i byxlinningen. Sweet. Man känner sig inte så lite snazzy när man en hel dag får glida runt med ens sådan skönhet svängandes vid höften. Tard deluxe. Men regelbundenheten är det inget fel på, det får jag ge den. Var tjugonde minut skall trycket mätas varpå man får stanna upp i det man gör, dinglandes med armen tills blodtillförseln är strypt och mätaren är nöjd. Mimiken likvärdig en man som får tre strokes per timme. Där gick den igång igen...  De körde med liknande utnötningsmetoder på Abu Ghraib. De jävlarna skall inte knäcka mig. Hade du inte högt blodtryck innan lär du ha det efter ett dygn med blodtrycks-Digan. I shit you not.

Så nu sitter jag här i väntan på en ytterst ovilsam natt (den mäter bara var trettionde minut under natten, yay) och tittar på en dokumentär om handikappidrottare på Kunskapskanalen. Här saknas de armar, ben och en del annat. De kämpar på ändå. I hear you brothers.