Vilket antiklimax. Här utlovades det gratis-loppis (!) på kontoret. Efter på tok för många år i tjänst är vi inne på de sista dagarna för en av våra äldre. Guldklockan efter 35 års tjänstgöring har hunnit bli antik. Loppis (gratis) utlovades där kontors-memorabilia skulle bortskänkas! Lapp åkte upp och allt. Det sattes t o m en starttid för eventet
Ja, nog fan blev man sugen alltid. I min fantasi väntade klenoder från de viktiga epokerna. Tänkte mig dinosaurieägg, ett bredsvärd från vikingatiden, en bit av Jesu kors... Något sånt. Istället bjöds det här
Va? Bara en massa krimskrams från det här århundradet. Sicken cock tease. Inte mycket till loppis (gratis) i mina ögon. Lunkade besviket tillbaka till min plats med sorgtyngda steg. Dagen till ära var det även lansering av vårt nya kundsystem. Det funkade ungefär lika bra som loppisen (gratis). Med lika bra menar jag inte alls. Inga nya ärenden kunde hanteras och eftersom mina kollegor är lika stresståliga som sengångare med PTSD var det ett jävla liv. Det var lite som att trycka upp en dynamitkubbe i röven på ett gäng kycklingar, låta de vilt springa omkring och gissa på vem som skulle detonera först. Jag bokade ett besöksrum och flydde. Ett tag i alla fall. För trots att jag bokat rummet i kalendern och STÄNGT dörren kommer någon och knackar på.
- Varför sitter du här? Har du bokat rummet?
- Jag sitter här för att jag vill vara ifred. Därför bokade jag rummet. Galen tanke, jag vet...
- Ja, för vi skall ställa ett bord framför dörren till rummet nu.
- ..... Varför?
- Jo, inför avtackningen imorgon.
Givetvis. Bäst att ställa bordet där idag så att det kan blockera två av besöksrummen i ett dygn. Varför vänta till imorgon med det du kan göra idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar