Isbjörnen Knut- stuffed and loving it

Läste i SVD att isbjörnen Knut har gjort comeback. Lite mer död än tidigare och lite mer uppstoppad men ändå...

Den lite drömska "just rymt från graven-blicken". Oh Knut, you little rascal

 Människor i allmänhet och djurrättsorganisationer i synnerhet har åter fått något att fokusera på. PETA rasar för att djurparken återigen försöker tjäna pengar och Knuts gamla fan club blir alldeles till sig över att... ja vadå? Det är ju inte ens björneländet de har balsamerat utan istället använt Knuts päls på en björnmodell. Två år efter sin död väcker den lilla rackaren fortfarande känslor och själva fenomenet får ändå anses tämligen intressant. Vad som också är intressant är hur pissig artikeln är:

"Djurskyddsorganisationen Petra talade om en smaklös kommersialisering"

Petra ja...  Sedan fortsätter krönikören med att beskriva hur Knut lämnade jordelivet:

"Först dog Thomas Dörflein och sedan Knut som en vacker dag i mars 2011 plötsligt vred sig om sin egen axel och föll i bassängen där han drunknande – offer för en hjärnsjukdom som ännu inte är helt utredd".

Vred sig om sin egen axel? Gjorde han verkligen det? Vem fan skriver så? Gillar också att det inte är helt utrett vad det var för hjärnsjukdom Knut hade. Det innebär alltså att de fortfarande jobbar på att knäcka den nöten?

Jag fattar att Knut blev och fortfarande är en symbol för underdogen som vann mot alla odds, att människor världen över har förmågan att enas över gemensam sak - bygga broar.... what have you... Gott så. Förstår samtidigt skeptikernas ståndpunkt som ser det skeva i att en isbjörn som gått mot sällare jaktmarker uppmärksammas mer än pågående folkmord och övriga brott mot mänskligheten...

Ok everybody.... Chill. The. Fuck. Out...