När jag i vanlig ordning maniskt spelade best of Nic Cage-klipp på youtube, började en stilla dröm näras om en match up mellan Cage och Clooney. Mr. Cage, känd för sitt mindre subtila artistiska uttryck ställd mot Clooney, gärna i en dramatisk dialogdriven thriller (för att ändå ge Cage alla möjligheter till spänningsrelaterat överskådespel (nytt ord?). Med tanke på att Nic är med i 70 % av alla nya filmer som produceras borde de två logiskt nog stöta på varandra tids nog. Tills dess drömmer jag vidare, kör Wicker Man på repeat och återupplever några av filmhistoriens höjdpunkter: Nic bicycle-jackar en kvinna under pistolhot, misshandlar ett oräkneligt antal andra tanter (stundtals iförd björnkostym) och möter sitt tragiska slut genom bi-hatt... - Oh no, not the bees! Utlämnande, naket och nyanserat.
Någonstans tycker jag lite synd om honom. Under rätt förutsättningar kan han ju faktiskt vara riktigt bra. Tyvärr blir kvoten mellan hans bra och dåliga rollprestationer rätt skev med tanke på hur oerhört mycket (kvantitativt och kvalitativt) skit han är med i, ständigt med ett ohyggligt överspel. Blir lite att jobba i uppförsbacke... Det funkar möjligen i 1 av 10 filmer men att köra det rätt av oavsett roll kan tyckas lite ansvarslöst. När vi ändå är inne på ämnet kan jag avslutningsvis bjuda på något av en mörk hemlighet. Jag tror att jag gillar The family man (en andra chans). En på alla sätt genomrutten film jag borde hata men det går inte att blunda för sanningen längre. Den går jämnt och ständigt på tv och varje gång sitter jag där och glor. Vet inte varför... Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar