Min kära statliga kollega på annan ort gjorde mig idag mer uppmärksam på kebabtårtans ground zero så att säga. Med detta menat den blogg som drivs av det Wallquistiska matriarkatet, en av deltagarna i tidigare nämnda familjen Annorlunda. Shit, börjar ana att en viss hang-up frodas kring detta ämne men det måste bearbetas vidare antar jag. Efter närmare granskning kan jag konstatera att jag aldrig skådat något liknande rent textmässigt. Länken mellan tanke och skrift är snabb i alla fall, det får ses som ett plus. Brist på korrekturläsning sätter jag på minuskontot. BTW, smiley-fabriken ringde. De sa att lagret började sina så....tagga ner lite är du snäll? Började misstänka att det var ett extremt utstuderat skämt och således en genial PR-kupp... I så fall; kudos.
Jag kanske är ett monster. Man skall väl tycka att det är härligt och hjärtvärmande när någon delar med sig av sin familjevardag. So what om inläggen är osammanhängande talspråk, det ökar bara charmen. Alla har ju rätt att uttrycka sig? Nej. Alla har nog inte det. Hur mycket jag än försöker tänka på det sättet går det bara inte. Sorry...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar