Filmhistoriens sämsta seriemördare

Murder-set-pieces.... Warning: Shocking, horrific, controversial stod det på omslaget.  "The most graphic horror film ever committed to celluloid". Tyvärr är jag en sucker för sånt, går på det varje gång. Och varje gång vill jag stoppa huvet i ugnen när eftertexterna rullar. De som skrev ovanstående utlåtanden (förmodligen regissören själv) har dock rätt i att MSP är något av ett unikum i skräckträsket. Kvalitetsindikatorerna var på förhand många: Producerad 2004, släppt 2007. Nedklippt 23 minuter för att få R-rating. Den kvinnliga huvudrollen castades dagen före inspelningen började. Gunnar Hansen och Tony Todd i rollistan med en sammanlagd screen time på 4 minuter. Und zu weiter...

Storyn då? Tysk bodybuilder-fotograf dödar kvinnor. Inget mer? Nä. Tyvärr är det enda shockerande och kontroversiella med filmen är hur innitihelvete dåligt allt är. Jag får dock ge filmskaparen cred för att de lyckas porträttera tidernas utan tvekan sämsta seriemördare. Eller vad sägs om att lämna kvar mordvapen på brottsplatser, ge flickvännen nyckeln till sitt hus med 100 lik i källaren eller att mörda alla i en videoaffär utom en person (som btw bevittnat allting och kan identifiera honom)? Seriemördarkursen gav tydligen rätt pissig utdelning... Detta kombinerat med att huvudpersonen filmen igenom ser ut som och beter sig som ett jävla retardopsycho bjuder tittarna på en del skratt i alla fall. Här går det inte att säga "han som verkade så normal". Oh nej. Bästa exemplet kommer i början av filmen när han bjudit hem flickvännen och dennes syster på middag efter en hård dags arbete som porrfotograf. Här förklarar han bland annat att kvinnor är blodsugare och att deras straff är månatlig menstruation följt av att han stolt visar bilder på sin nazi-släkt. Quite the catch ladies...

Resten är tyvärr sövande tråkigt vilket är en jävla bedrift i en film med +30 mord. Dryga kronan per mord då eposet kostade 29 pix. Good stuff, good stuff...

Nä