Jag har funnit Gud...

... och hans namn är Preben. Gud kom till mig för en vecka sedan och det kändes direkt att han var dansk. Rödvit stod han på altanen i all sin pälsiga härlighet. Med en Jylländsk färgton och lite skrovlig stämma som vittnade om för många Tuborg sökte han kontakt. Jag gissar att han startade sin färd på en liten flotte byggd av halm men sammanhållen av gudomlig kraft. I  höjd med Odense började resan. Vid Göteborgs kustlinje slutade den. Vi hade lämnat en skål torrfoder ute åt vår minste katt. Plötsligt stod istället  han där, kalasandes på vår ofrivilliga offergåva. Jag döpte honom till Preben för jag visste, någonstans djupt inne, att detta var namnet på vår frälsare.

Hans blick vittnade om att han var nöjd med gåvan. Friskies med kyckling behagade honom. När jag skulle dela med mig av besöket genom WhatsApp hävdade autocorrect att "Preben är meget fin" istället borde vara "Preben Maräng". Inte ens autocorrect tar sig sådana friheter och jag vet att jag aldrig har använt ordet Maräng i ett sms. Det skulle jag aldrig göra. Preben hade via vår världs teknologi visat mig sitt fulla namn. Fylld av glädje ville jag fira genom att ta ytterligare en bild på Messias. Preben visade genast sin makt:

Lite som vid Babels torn försökte jag komma för nära. En gräns drogs i sanden; hit men inte längre. Skakad drog jag mig tillbaka. En stund senare hade Preben blivit ett med skuggorna. Jag visste dock att det inte var över och varje kväll sedan dess har jag lämnat min offergåva på altanen. Varje kväll har Preben kommit, slukat skålens innehåll samtidigt som han betraktat oss dödliga med en fast blick. Igår såg det ut såhär:

Preben hade antagit en annan skepnad, denna gång i svart och vitt. Ett test of faith så att säga men jag klarade provet. Idag var han åter sitt röd- och vitrandiga jag men kom till oss inte bara en utan två gånger. Aptiten visste inga gränser. Kravet på offergåva har uppenbarligen ökat.


Våra liv har förvandlats till en veritabel kattcirkus. Tre egna katter och två wannabees beroende på hur man ställer sig gällande Prebens förmåga till shape shifting. Funderar på att helt sadla om till professionell Beastmaster. Träna min kattarmé och ta över världen. Jag vet i alla fall på vilken plats jag skulle börja resan....

Tills den dagen är kommen planerar jag dock att utnyttja situationen till min fördel. Skrev ut följande bild och satte upp på kontoret. Fas ett är initierad i resan mot en lång sjukskrivning med hänsyn till psykologisk problematik. I like my chances.

Vattenskandalen vid Hemköp

"Vattenkastning på tiggare" som vissa medier så vackert rapporterade... Skandalen vid Hemköp i Majorna, veckans mediamässiga följetong, börjar så sakteligen svalna. Synopsis ifall någon därute legat i koma: Butikschef tvättar fönster vilket resulterar i att tiggande kvinna får vatten på sig. Enligt vittnen hällde/skvätte han medvetet ner kvinnan då han var trött på att ha henne hängandes utanför butiken. Incidenten fick fart på medelsvenssons dåliga samvete och vips fanns ett uppbåd på plats med plakat i högsta högg. Jag rättfärdigar inte det faktum att (om det var det som skedde) Mr. Hemköp försökte få bort tiggaren med hjälp av en hink vatten. Är bara fascinerad över att människorna som gick i taket över händelsen uppenbarligen har mindre bryderier rörande det faktum att kvinnan sitter där från början. Hur många av deltagarna i protesttåget har i sin inre monolog klagat över att det är fullt av tiggare utanför butiken? Hur många av dem har engagerat sig i frågan bortsett från att på sin höjd skänka de växelpengar som blev över efter helghandlingen? Om någon av demonstranterna själva drev en butik, hade de välkomnat tiggeri vid entrén? Inget stimulerar köplusten som en fräsch touch av misär. Om det visade sig att 1 % av mupparna som demonstrerade gjorde det av något annat skäl än att stilla sitt dåliga samvete och/eller impa på sina aktivistpolare, skulle jag bli förvånad. Nedanstående citat från GP:

- När jag läste om det här i sociala medier blev jag asförbannad och chockad, säger Erika Jacobsson som bar en liten handskriven skylt med texten "Handla inte här!".

Chockad över det som hände eller det faktum att det finns tiggare? Blev du genuint chockad oavsett orsak utgår jag ifrån att du är nyfödd. Det hade f ö varit imponerande om skylten ej var handskriven. Specialbeställd skylt hade fan gett cred i demonstrationsgruppen.

"Edda Manga är idéhistoriker, skribent och redaktör för Feministiskt Perspektiv och den som drog igång protestmötet. Efter att ha hört om incidenten tog hon reda på mer och kom fram till ståndpunkten att det inte var någon olyckshändelse att kvinnan fick vatten på sig."

Tog reda på mer om incidenten? Hur då? Ser framför mig en deduktionsprocess av Sherlock-magnitud där Edda granskar ledtråd efter ledtråd för att nå en obestridlig slutsats.

"Det kom fantastiskt mycket fler än jag väntat mig, jag trodde det skulle komma tio personer …Det är så glädjande att civilsamhället visar solidaritet."

Solidatitet ja... Tills dess att du, efter att ha handlat ingredienserna till helgens ekologiska tacomys, ger hälften av maten till tiggaren utanför affären skall du nog inte slänga dig med begrepp som solidaritet. 

Som sagt, jag rättfärdigar inte beteendet från butiksinnehavaren. Nivån av hyckleri äcklar mig dock betydligt mer än själva händelsen.

True Detective

Borde väl skriva om detta i min filmblogg men med tanke på att den för tillfället är lika het som min karriär får detta forum duga. Hade ju i skrivandes stund inte ens tänkt ha igång denna blogg (i folkmun kallad the original and best) så... whatever. Kände ett behov av att lyfta ämnet och tipsa allmänheten. HBO-serien True Detective är nämligen snuskigt bra, något av det bästa jag har sett i TV-serieväg.

"The lives of two detectives, Rust Cohle and Martin Hart, become entangled during a 17-year hunt for a serial killer in Louisiana"

Kort och koncis synopsis av imdb. Samtidigt rekommenderar jag er att inte ha läst så mycket om serien innan ni tar er en titt. Grymt välskrivet med imponerande skådespel från Woody Harrelson och framförallt Matthew McConaughay. Snyggt som tusan är det också. Som exempel kan sjuminuterstagningen utan klipp i slutet av avsnitt fyra nämnas. Grymt imponerande. Woody är som alltid bra men seriens stora behållning är Matthew som gör en fantastisk rolltolkning. Det är kul att se att han tagit sig an lite mer krävande roller de senaste åren. Av någon anledning har jag (nästan) alltid gillat honom. Trots kraftigt överspel och en alltför lång period av pissiga rom-coms. Trots Drakarnas Rike, en film jag borde hata men ändå har sett ett tiotal gånger. En film vars namn vittnar om en drak-bonanza men där budgeten endast räckte till en drake. Jag vet inte vilken scen i filmen som är min favorit;  Denton van Zans tårfyllda brandtal efter att kollegan blivit drakmat eller följande:

Ok, förmodligen det sista alternativet.

Hur som helst... Avsnitt åtta av TD, vilket även avslutar säsong ett sänds idag så gör som jag en vanlig arbetsdag; häll upp en whiskey och lägg all uppmärksamhet på skärm av valfri sort. Så länge den visar True Detective. Finnes på HBO:s betalkanal eller på andra mindre betalfokuserade ställen på nätet.

Sova med fienden

 Oväntade och stora framsteg har skett i den krigshärd som är vårt nya hem. Efter tidigare fruktlösa medlingsförsök verkar två av parterna i den infekterade konflikten ha nått någon slags, om än tillfällig och bräcklig, vapenvila. Ingen är mer förvånad än vi samtidigt som vi misstänker foul play av något slag. Selma (far right) har nämligen varit den klart större och mest livliga motståndaren till kattfusionen och har vid varje givet tillfälle visat detta. Tidigare under dagen var de tre små liven ute och luftade sig i sina nya omgivningar. En gissning är att Selmas nufunna sävlighet snarare har att göra med några goa svampar hon grävt upp och knaprat på i skogen. Ansiktsuttrycket säger det mesta. Hon ser mer ut att befinna sig på en flygande matta vävd av Friskies-tyg på väg mot Narnia än i fiendens säng. Framsteg none the less så jag skall inte klaga. Notera även den friska färgkoordinationen i vår extrasäng som tack vare Mio för tillfället är vår enda säng. Mysfaktorn höjs ytterligare av det beiga färgavbrottet skapat av flyttkartongerna i bakgrunden.


Jajjemen, sängen är fortfarande inte levererad. Den goa gubben på leveransavdelningen meddela glatt att de hoppas få in en lastbil imorgon tisdag. Orkade inte ens bli arg på honom. Det är ju inte hans fel, han kör bara ut möblerna. Mio-bruden däremot, sannolikt på praktik genom särskolan och själva ground zero till sängdebaklet är klart skyldig. Skyldig som synden. Är övertygad om att det är hon som gått in och medvetet försenat leveransen efter första vändan också. Muppjävel. Jag förstår inte hur svårt det kan vara, både i detta fall men även mer generellt inom möbelbranschen? Vi vill köpa en säng, inte en kärnvapenladdning. En säng, exakt samma modell som finns på display i butiken. Inga specialval, inget extra. Ingen stomme i elfenben eller madrass tillverkad av enhörningshår. Det skall bli spännande att höra vad de har att säga imorgon. En gissning är att fel modell av sängen kommer att levereras tidigast vecka 34 till Töcksfors. Allt enligt överenskommelse.

Scener från en flytt

Hört under flyttdag nummer ett, femte vändan:

- Faaaan vad långsamt han kör... Jävla mupp. Det är ju för fan 90 här. Men varför inte ligga i 70 för all del? Better safe than sorry. Och DÄR börjar miffot blinka också, en kvart innan nästa avfart. Bra att vara ute i god tid. Skylten vi passerade deklarerade ju att det var 1000 meter kvar. Vad fan är hans problem?
- Vad är det för dekal på bilen? Vad betyder den?
- Det är sannolikt en varningsdekal. Varning för efterbliven förare.
- Haha...
- Mongo on board. Bra att de är öppna med det i alla fall.
- Snart kommer avfarten.
- Härligt att de också skall svänga av. Kommer väl ligga framför oss resten av vägen. Det sitter en hundjävel där bak också.
- Jaha, är det en vovve? Trodde att det satt en tredje person i baksätet...
- I så fall har den personen ruggigt spetsiga öron. Hunden verkar dock svaja en del där bak...
- Jo, det är en hund men han är inte fastbränd. Bränd... Spänd.
- Fastbränd? Skall man svetsa fast hundar vid bilfärd nu? De flesta rekommenderar att man inte bör svetsa hundar. De smälter så lätt.
- Spänd! Fastspänd!
- Ah.... Det låter vettigare. Nu svänger de av i alla fall. Praise the lord. Det verkar till och med som att de skall vänster...
- Kör upp jämnsides och kolla vem det är som kör!
- Jepp.... Shit. En riktigt ruggig kärring. Ingen glamourdrottning direkt. Undrar vart de var på väg?

Tre dagar senare skriver jag dessa rader omgiven av det vanliga flyttkaoset. Hade kartongfabriken i Kallinge fått ett exklusivt avtal i samband med vår flytt hade det varit smörgåstårta med räkor på fredagsfikat istället för 130 uppsägningsbesked. Intressant att de prylar som såg så blygsamma ut i de förra lägenheterna kan ta upp ett helt orimligt antal flyttkartonger modell större. Två hem blir ett och med det förökar sig varenda jävla pinal minst en extra gång. 1+1=3. Minst.... Flott som fan kommer det i alla fall bli och det är huvudsaken. Vad som inte är flott som fan är Mio Möblers smutsiga lögner. En ny säng var beställd med bekräftat leveransdatum i fredags, det vill säga första kvällen på nya stället. Det visade sig på fredagskvällen att Mio inte hade samma syn på  begreppet bekräftad leverans som vi hade. "Nej, vi har inte fått in sängen än och ni har inte gjort en bokning till fredagen, det vara bara ett önskemål".  Oj, oj, oj. Ett önskemål alltså? Det lät inte riktigt så på den käcka flickan som tog emot vår beställning i butiken. Där lät det nämligen som att sängen kommer att levereras sent på fredag eftermiddag efter kunds önskemål. Efter nio timmars flyttning i en ny lägenhet utan säng (eller soffa) var inte det riktigt de nyheterna vi hade hoppats på. Det vi hade var min gamla luftmadrass och exakt inget mer. Bortsett från den inte så lite unkna fem centimeter (uppskattningsvis) tjocka madrass N hade kvar i Majorna då. Efter att ha hämtat den var det bara att njuta av nya lägenheten som ett äkta missbrukarpar. Två knarkarkvartsmadrasser på golvet. En ovilsam liten ö i ett hav av kartonger och bråte.

Misären blev för mycket för minstingen i vår numera sammanslagna kattfamilj. Morgonen därpå visade hon sitt missnöje genom att kaskadpissa på den lite lyxigare luftmadrassen. Fräscht och festligt. Å andra sidan har hon sedan sitt ofrivilliga samboskap med min 8-kiloskatt haft det lite tufft. Jag antar att detta bör ses som förmildrande omständigheter. Min katt (eventuellt lodjur, det är inte riktigt utrett) är stor som ett as men jättesnäll. Mot människor i alla fall. Då han aldrig har delat hem med andra katter var det liksom det jag fram tills nu hade att gå på. Det tog honom dryga dygnet att förvandla den tidigare kattdemokratin till ren diktatur. Likt kattvärldens motsvarighet till Stalin gällde det för flickorna att falla in i ledet rätt omgående annars väntade kroppslig bestraffning. Han må vara lite trög i starten men när han får upp farten går han fram som en väloljad bulldozer. N:s katter tog sin tillflykt till himlen eller åtminstone så högt i lägenheten de kunde komma, då hans kroppshydda i nuläget omöjliggör hopp högre än till soffan. Situationen har sedan december blivit lite bättre men det är fortfarande tydligt vem som bestämmer. Nu softar han lite mer på sin tron (minisoffan som skall stå på uteplatsen) och kastar lite kåta men samtidigt avmätta blickar på kattflickorna. Lite Tony Soprano-känsla som N igår påpekade. Husse är stolt.

Blodtrycksmätning is da shit...

... så varför inte avnjuta 24 timmar av detta? Något jag roar mig med just nu och fram till imorgon bitti. Låter inte så farligt nej? Precis det tänkte jag också när min läkare varsamt lade fram förslaget för några veckor sedan. En lite manschett som mäter trycket ett par gånger per timma under ett dygn. Och i skrivandes stund gick den igång igen... Uppfriskande. Då trycket hade varit lite för högt vid några mätningar (orsak totalt oklar) rekommenderades hur som helst denna åtgärd. Sagt och gjort. Jag resonerade som så att det medicinska fältet gör ständiga framsteg och föreställde mig en diskret manschett lätt dold under tröjan kopplad till en slimmad dosa man kunde ha i fickan. Jag kunde efter några minuter in i besöket på vårdcentralen snabbt konstatera att alla medicinska fält inte alls gör ständiga framsteg. Manschetten är lika stor som den man har vid vanliga mätningar, kanske till och med lite större för att maxa förnedringen. Löken på laxen finner man dock i själva dosan som registrerar blodtrycksdatan. Diskret är inte det första ord som spontant poppar upp i huvudet. Philips Diga vilandes i smäckert läderhölster däremot... Så ser dosan ut. Den är så massiv att den förärats ett eget bälte och hölster och kan på grund av sin 90-talsstorlek inte hänga i byxlinningen. Sweet. Man känner sig inte så lite snazzy när man en hel dag får glida runt med ens sådan skönhet svängandes vid höften. Tard deluxe. Men regelbundenheten är det inget fel på, det får jag ge den. Var tjugonde minut skall trycket mätas varpå man får stanna upp i det man gör, dinglandes med armen tills blodtillförseln är strypt och mätaren är nöjd. Mimiken likvärdig en man som får tre strokes per timme. Där gick den igång igen...  De körde med liknande utnötningsmetoder på Abu Ghraib. De jävlarna skall inte knäcka mig. Hade du inte högt blodtryck innan lär du ha det efter ett dygn med blodtrycks-Digan. I shit you not.

Så nu sitter jag här i väntan på en ytterst ovilsam natt (den mäter bara var trettionde minut under natten, yay) och tittar på en dokumentär om handikappidrottare på Kunskapskanalen. Här saknas de armar, ben och en del annat. De kämpar på ändå. I hear you brothers.

Hur man gör bostadsletandet lite roligare

Jahapp... Bloggen lever alltså fortfarande. Var ett bra tag sedan jag var inne och kollade läget men det verkar fortfarande trilla in en del besökare. Utan att jag ens behöver publicera något. Sweet. En självgående entitet som inte kräver underhåll. Passar ganska fint då det har varit en del annat att pyssla med den senaste tiden. Flytt nummer ett avklarad i väntan på flytt nummer två som, god willing, sker inom några veckor. Varför nöja sig med en flytt när man kan få två? Double the pleasure, double the fun time spent on Hemnet. Nåja, gamla lägenheten såldes oerhört snabbt och smärtfritt. Gott så. Nu dryga två månaders mellanlandning i Majorna inför nästa del i boendesagan. Efter att ha spenderat en del tid här sedan augusti kan jag konstatera att stadsdelen är trevlig. Vad som inte är trevligt är bostadspriserna i Majorna. Extremt lite valuta för pengarna om man inte går igång nåt djävulskt på hipsters, obefintliga parkeringsmöjligheter och pappersväggar. Om man värderar ovanstående högt kanske en trång tvåa utan balkong är värd två miljoner, vad vet jag... Vad jag dock vet är att jag skriker nästa gång jag behöver bevittna en skäggig man med överdimensionerade glasögon och sotarmössa, inhandlades linser till sin vegetariska soppa på Hemköp. Sluta bara... Snälla. Efter ett antal lägenhetsvisningar i området med löjligt upptrissade priser blir det alltså något annat. Om allt klaffar som det skall under kommande vecka blir det sydväst som gäller. Flott som fan. Låt oss bara hoppas att vår bankman levererar enligt tidigare överenskommelse. Det känns nämligen inte som någon självklarhet efter våra senaste rendezvous. Jag och K hade inte haft någon kontakt förrän mot slutet av förra året. Tidigare hade jag haft en extremt rapp och serviceminded bankkvinna/banktjej (?) men när det var dags att prata nya lån hade hon slutat och K hade tagit vid. Efter att det tog mig en vecka att få kontakt med K började jag ana att han var mindre rapp. Tre obesvarade mail och noll tillgänglighet på telefon fick mig att ifrågasätta om K ens fanns. Det kanske var bankernas sätt att spara lite stålar; att tillsätta en icke existerande bankman till de kunder som redan hade bostadslån och förhoppningsvis inte behövde ytterligare personlig rådgivning. Min egen arbetsmetod hade vänts emot mig. Obehagligt värre. Det krävdes ett surt samtal till kundtjänst, som genom någon hotline fick väcka K ur sin dvala. För det visade sig att han faktiskt fanns. Två möten senare kan jag konstatera att K är trevlig men att det år han har kvar till pension inte kan fortlöpa snabbt nog. Vid vårt andra möte hade de ändringar vi gjorde på första mötet inte sparats. - Nej K, jag bor fortfarande inte ihop med henne. Det var tre år sedan nu.  - Nej K, det lånet är för vår nya bil.... Det lånelöfte vi fick känns således lite flyktigt. K kan lika gärna ha knappat in våra senaste uppgifter på sin inköpslista till Ica, vad vet jag. Ändå kan jag inte tycka illa om K. Än i alla fall.... Han är rätt så rolig, lite som en seriefigur. Och idag var han faktiskt rapp på att svara på det meddelande jag skickade i lördags.

Det vore rätt myspysigt om allt klaffade nu då det inte är nyttigt att spendera för mycket tid på Hemnet. Efter att ha beskådat hundratals överstylade och överprissatta lägenheter som sedan säljs före visning alternativt budgivnings-blitzkriegas till sjukliga nivåer är det därför nyttigt med lite distans. Vidga vyerna och se sig om i Sverige lite grand. D tipsade för några veckor sedan om några prisvärda lägenheter i Vänersborg. Vid skrivande stund finns de tyvärr inte kvar på Hemnet och jag kan bara anta att de har gått som smör. Det finns dock en kvar där budgivning fortfarande pågår. Lite extra puls alltså. Arton (18) tusen kr.... Budgivare 2 la enligt budlistan hela summan direkt. Inget tjafs där inte. Detta var i och för sig den sextonde december så jag antar att säljaren inte har accepterat dealen. Vill väl minst ha 19 000 för att släppa en sån pärla.

I vår Hemnet-odyssée sprang vi även på detta bygge i Backaryd, Ronneby. För mindre än 300 000 kr får du ett prima hus med en säregen tillbyggnad i annan färg och annat material än själva huset. Tips till hemmasnickaren: bygg inte till huset om du lider av långt gången hjärnhinneinflammation. Det bli sällan bra. Det riktigt fina börjar dock när interiören skall visas upp. En så befriande ostylad bostad har nog sällan tagit upp plats på Hemnet. Inga fruktskålar eller kryddodlingar här inte. Sånt får fjollorna i storstaden pyssla med. Är familjens hund hemma vid fotograferingen? So what, fota den jäveln med ett stort hundben i käften. Det kan även vara så att jyckens ena ben är gipsat, det är svårt att avgöra från bilden. Omaka stolar i köket? Kör på. Ostädat badrum med vackert placerad sophink? Charmigt. När man till slut kommer till vardagsrummet, som från vissa vinklar ändå ser någorlunda ut, sticker det fram en motionscykel i vänstra hörnet. Ok, nog är nog. Hade det varit så jobbigt att flytta skiten ur bild? Det kan inte vara fantastiskt upphetsande att som mäklare få det uppdraget med en provision på vadå... 20 000 kr? Om huset mot förmodan säljs alltså.

#ttfh