Kräkfest

Grisarna svävar majestätiskt högt upp i himlen, dagens outfit i helvetet är termobyxor och alla kråkor är numera vita. God lunch. I Mölndal. All bets are off om man säger så. Ämnet Mölndals matkultur har i detta forum dryftats inte bara vid ett utan vid två tillfällen. Lunchutbudet är i paritet med Lilla Edet om inte värre men igår... igår tändes det en gnista hopp. Likt en blomma som tränger fram ur asfalten sticker Fiskhallen ut i Mölndals "centrum". Fantastisk goda fiskrätter och det fanns t o m en rågad skopa "we give a shit" med hänsyn till inredning och presentation. Och pris i och för sig. 95 spänn för en lunch i Sveriges svar på Kandahar. Men men, beggars can't be choosers. Samtalsämnet under lunchen var dagen till ära maginfluensa. Fick en underbar semester-kräkis återberättad för mig vilket fick mig att vandra lite längs memory lane. Det är en speciell känsla den stund kroppsfunktionerna ger upp helt inför ett virus. Förkylning och feber i all ära men det är lite mer dramatik över en kaskadspya samtidigt som röven exploderar. Kroppen är i samklang med sig själv, synkar de utgångar som finns och tömmer. Aggressivt men med en slags fysiologisk panache. Det är något Fritzl-misäriskt med att vara fånge i sitt eget badrum med spyor och diarré som enda sällskap.

Det hela utspelade sig en ödesdiger vårdag för ett par år sedan. Platsen var Scandinavian Photo i... Mölndal. Min f d och tillika fotograf skulle hyra några objektiv inför ett bröllop hon hade fått i uppdrag att fota. Bröllopet ägde rum dagen därpå. Påpassligt hade hon fått något överaggressivt magvirus med inkubationstid på dryga fem minuter, vilket bröt ut på väg till butiken. I första skedet inte genom kräkningar utan som i massivt illamående och i princip total förlamning. När vi var framme låg hon totalt däckad i baksätet och kunde knappt röra sig. Det hela blev obehagligt på många sätt. Folk som gick förbi parkeringen stannade och undrade oroat om allt stod rätt till. Jag kände deras misstänksamma blickar scanna av mig. Jag lutad genom fönstret på bakdörren och hon kollapsad och halvdöd liggandes i baksätet, stönandes och med osammanhängande tal. Väntade bara på allmänhetens samtal till polisen om en pågående drogning/kidnappning i Mölndal. Jag fick till slut hämta objektiven efter att även butikspersonalen kommit ut och frågat vad som försiggick på deras kundparkering. Feberyr hotade min f d med att JAG var tvungen att fota bröllopet om hon inte blev bättre. Den gemensamma ångesten sköt i höjden där och då. Även till kraftigt reducerat pris kan jag inte rekommendera mig som bröllopsfotograf. Panikslagen kväkte jag ur mig att hon fanimej fick se till att bli bra. Och snabbt. Väl hemma fick hon sprinta upp för trapporna och på väg upp möta grannens hej med en minispya. Sedan kräkfest hela kvällen. Men dagen därpå var det osannolikt nog bättre. Jag slapp sabotera bröllopsdagen. Tack och lov.