Mad Men säsong 6 - The doorway

Efter tio månaders uppehåll var det alltså dags för säsong 6 att äntra TV-tablån. I vanlig ordning visste ingen förutom Mr. Weiner & Co något om innehållet. Levde säsongspremiären upp till förväntningarna då? Förvisso en nästintill retorisk fråga men ändå... Svaret är ja. Säsongspremiären fick lite kritik för att vara händelselös men jag har rätt svårt för att förstå synpunkterna. Det har ju knappast varit en serie med högt tempo sedan starten, framförallt inte i början av säsongerna. Det handlar istället om att sätta tonen, att lägga upp inför kommande avsnitt. Själv upplevde jag en och en halv timme av världens fortfarande bästa TV-drama. Punkt och slut. Att temat för dubbelavsnittet (och säsongen?) var döden är knappast något de lärda tvistar om men tematiken var klar intressant.

Introt från Hawaii; Don läser Inferno under tystnad, röker på och agerar spontan vigselförrättare åt en soldat han stöter på i en bar. Introt utspelar sig som någon slags limbo, ett tillstånd mellan två världar eller kanske mellan två identiteter. Tema: död fortsätter avsnittet igenom; portierns hjärtattack, begravningsakten för Rogers mor och Dons mindre lyckade suicide-pitch av Hawaii-resorten för att nämna några scener... Subtila hints blandas med mindre subtila dito men helhetsintrycket är som vanligt superbt; sängen är bäddad för ännu en intressant säsong. De andra sidospår som utspelade sig under premiärens dryga 90 minuter var också välskrivna och vackert genomförda. Inblicken i Roger Sterlings känsloliv, där hans break-down för första gången visar oss en mer bräcklig sida hos karaktären var rörande. Bettys ghetto-sightseeing tillförde kanske inte överdrivet mycket till handlingen men bygger tillsammans med hårfärgningen och rapey-rapey dialogen (WTF???) upp och förstärker hennes mörkare sidor. 

Övrigt vi fick ta del av samt en sammanfattning:

Det går bra för Peggy.
Pete har polisonger
Många reklamare odlade skägg i slutet av 60-talet.
Betty pratar rape (återigen: WTF Betty?!?)
Don livskrisar rejält.

Replikskiftet i slutscenen efter att vi får veta att Don återigen är otrogen summerar det hela på ett passande sätt:

- What do you want for this year?
- I want to stop doing this...

Inte bara sluta med otrohetsaffären, sluta med allt.

Klassisk Draperiansk grubblar-pose