Let the festivities commence! För att fira blogginlägg # 100 krävs något extra. Tänkte först skriva om i vilken löjlig utsträckning vi sitter i olika former av personalmöten i mitt jobb. På det gamla kontoret hade vi veckoatliga personalmöten, arbetsgruppsmöten och tvärgruppsmöten. Alla skulle helst ta två timmar och gjorde oftast det. Det är lite bättre nu. Marginellt. Men så fort man tycker något är bättre brukar skiten så att säga träffa fläkten. Därför förväntar jag mig snart ett diagonalmöte mellan tvärgruppernas undergrupper. Jag lämnade dock denna tankekedja då jag ganska snabbt började tänka på Quizzkampen, det första jag numera associerar med personalmöten. Quizzkampen i sin tur tipsade mig om la Chupacabra, direkt översatt till getsugaren (oh ja). Så funkar mitt sinne, likt en silkesapa hoppar det kvickt från gren till gren. I alla fall, Chupacabra ser (eventuellt) ut så här:
 |
|
Ovan avbildade Kolmården-reject är mest het i Mexico och Puerto Rico där den sägs attackera boskapsdjur, bland annat getter för att suga deras blod. Getsugaren är tydligen en big deal i latinovärlden, större än Bigfoot eller Loch Ness-odjuret. Där ser man...
" Den första variationen är en ödleliknande varelse, med läderaktigt skinn, eventuellt i en gäll
grön-grå blandning, med vassa taggar i ryggsektionen. Denna varelse är
ungefär 1 - 1, 2 meter hög, och står och hoppar som en känguru. Det finns rapporter om att varelsen lämnar en
stank av svavel
i dess spår. När varelsen blir rädd, enligt vittnen, så väsnas den och
dess ögon blir glödande röda, vilket kan få en illamående."
Latinos säger Chupacabra, jag kallar det före detta chef... Potato, potahto och allt det där. Som vanligt handlar det nog mer om kulturella skillnader, hur vi väljer att kategorisera företeelser. Vi har alla våra demoner. Sug min get....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar