söndag 26 maj 2013
Scener ur ett arbetsliv
Ovan finner ni en bild på en av mina tidigare chefer. Eller snarare hans golem kanske, en representation av honom. Detta utspelade sig under den tiden Parlino körde en ytterst frustrerande blitzkrieg-marketing och dumpade av de där gula tomtarna överallt i stan. Dåvarande kollegan kom insläpandes med honom en dag (tomten alltså) och därefter fick han utstå ganska hård verbal och fysiskt misshandel. Någon månad tidigare hade vi fått en ny chef och han var inte så...bra. På vilket sätt? Tja, hans största bidrag till kontoret var att spela på tips, köra marathon-pass på dass och att ständigt föreslå att de uppdrag vi sålt in skulle reggas på honom. Att gå från att ha haft en väldigt bra chef till "blöjan" som vi okärleksfullt kallade honom var smått frustrerande. Han hade ett väldigt konstigt häng på kostymbyxorna. Såg lite ut som att han hade skitit på sig. Vilket makes no sense whatsoever med tanke på att han satt på dass minst 1 h varje morgon. Därav smeknamnet i alla fall. Det hela slutade med att alla fick sparken och att chefen en vecka senare sa upp sig. En av kollegorna såg jag för några månader sen på Öppna Kanalen Göteborg där han predikade guds ord. Festligt.
Det var gårdagens inlägg som fick mig att slänga en blick i backspegeln vad det gäller "karriären". Första jobbet efter examen gick ut på att projektleda ett über-massivt bemanningsuppdrag. Vi snackar + 400 konsulter med placering i större delen av VG-regionen. Tyvärr var det några detaljer som låg oss i fatet. En av de större var att varken jag eller min projektgrupp kunde något. Som i nyexade alternativt fortfarande studerande. Men det kan ju kompenseras med extra stöd från övriga organisationen? I teorin ja. Tyvärr lever vi en praktisk värld så i verkligheten blev det snarare motsatsen som rådde, d v s att vi blev en isolerad arbetsgrupp med kodnamn "Titanic". Good times, good times...
Hur nuvarande jobb funkar finner ni spår av i otaliga tidigare inlägg, så går inte in på det just nu. Låt mig dock säga följande. När jag sitter på personalmöte varje vecka och väntar på att liveshowen från strutsfarmen skall börja funderar jag på sånt här. Förresten, i vilken av helvetets cirklar är det man tvingas återuppleva samma hemskheter om och om igen? 7:e? 8:e?
Hur som helst, den ständigt återkommande frågan är: skall det vara såhär? Jag vet ju inte, har inga andra referensramar. Om det nu skall vara såhär är det dags att tänka jävligt om och jävligt nytt vad det gäller karriär i alla fall...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar