Efter att ha tagit del av Aftonbladets granskning av Arbetsförmedlingen de senaste veckorna kan jag konstatera två saker: De som har gjort granskning är idioter samt att jag är hungrig. Med middagen får vänta, nu skall det här inlägget bli klart. Att i stort sett allt Aftonbladet gör är ett skämt är ju inga breakning news; deras rubriksättning, recensioner och språkbruk ligger på afasinivå. Att läsa deras spelrecensioner är lite som att ta del av en saga skriven av en 7-åring. Jag misstänker starkt att processen ser ut som följer: Skribenten går in på metacritic och kollar vad andra recensenter har gett spelet. Om 80 % av dessa har gett spelet 80 (av hundra) eller högre motsvarar det 20 på Aftonbladet. Genom fantastisk matematik får spelet således 2 plus i betyg. Förvänta dig heller ingen egentlig recension av spelet utan snarare lite spridda tankar kring vad recensenten tycker är viktigt för stunden. En motivering till varför spelet är dåligt (alla spel är nämligen dåliga) brukar sammanfattas med: Spelet var dåligt. Jättedåligt.
Deras brist på kompetens har dock nått nya nivåer genom Aftonbladets öppna granskning av bidragsjobben. Det är alltid tacksamt att plocka fram skit om AF, lite som att sparka in en öppen dörr. Efter GP:s granskning av no le pain, no gain är Aftonbladet inte sena att haka på drevet. Problemet är bara att de verkar ha svårt att få fram något särskilt smaskigt. Ta till exempel del av följande journalistiska pärla. Uj u uj, AF har lagt kolor i en burk för att symbolisera och peppa medarbetarna att hitta jobb och praktik åt sökande. Eeeeeevil. Kritikerna (Jenny och Karin som håller i granskningen) verkar mena att arbetssökande reduceras till kolor. Oh ja... Kolor. Förstår att många kan känna sig kränkta av det här och att problemet måste åtgärdas. Dock tycker jag att vi bör ta det ett par steg längre. Spontant misstänker jag att de som söker jobb också kan känna sig kränkta av att vara en del av AF:s statistik. Hur kul är det att vara reducerad till en del i en stapel eller tabell liksom? Nej, fy fan, det är säkrast att inte föra någon statistik över hur många som får jobb. Vi skall ju inte kränka någon, det är ju trots allt Sverige vi bor i? Spännande att se vad nästa del i granskningen skall bli; kanske att en arbetsförmedlare i Mellerud inte källsorterar?
Så kära Jenny och Karin, jag hoppas att ni kommer ihåg denna publicistiska höjdpunkt när ni tar emot Pulitzerpriset om några år. Kul att ni fick praktik på Aftonbladet förresten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar