Jag jobbar i Mölndal. Så... Nu var det sagt. Känner någon slags katarsis bara genom att skriva det. Så jävla laddat är det. Göteborgs inavlade och sämre bemedlade styvbror. Att Mölndal får räknas som en egen kommun måste ändå vara tidernas skämt. Visst sträcker sig skiten bort till Kållered und zu weiter men vafan....
Pluto degraderades för några år sen från planet till dvärgplanet (total förnedring) men Mölndal fortsätter att stoltsera med att vara en kommun... Som ett mongo-barn med hybris. Det är en vidrig värld vi lever i.
För att extra spä på denna tragedi kostar det 400 pix/månad att parkera inom kommunen. 400 för att, i bästa fall, få en förkrympt p-ficka utanför jobbet. Ja, i ett genidrag har p-bolaget valt att göra p-platserna mindre än vanliga fickor. Så inte nog med att idioterna misstar Mölndal för en up and coming och attraktiv stadsdel där det skall kosta att stå, du får inte ens lika mycket valuta sett till rutstorlek.
I en betydelselös protestaktion har jag därför hittat en alternativ parkering. Kräver bara en omväg på 10 minuter (per bil) för att ta sig dit och 500 trappsteg senare är man på jobbet. Sweet. När jag skulle bestiga berget häromdagen gick det en kvinna framför, en bit ifrån det första trappsteget. Ingen annan levande varelse i närheten. Hon håller ett tempo jämförbart med en stelopererad sengångare och jag småspringer då jag håller på att frysa arslet av mig. Summa summarum måste jag alltså göra en omkörning innan hon kommer till trappan. Hon vänder sig nervöst om och plötslig känner jag mig som Ted Bundy. Om han var verksam i Mölndal år 2012 vill säga. Vad är det för en jävla reaktion förresten? Bara för att ingen annan är i närheten utgår jag från att hon tror att jag är värsta pervo-psychot som stalkar väna kvinnor i Mölndal.
Stackars Pluto förresten... Vad är det för jävla stil?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar