Sådär... Ännu ett kapitel i det som kallas mitt liv är avslutat. Besökte ett av Göteborgs vackra "köpcenter" häromkvällen. Vissa delar av av centret är dock mer spännande än andra fick jag erfara. Började med att jag direkt vid entrén möttes av en Downy som sjöng Sankta Lucia. Så långt allt väl alltså... När middagen skulle inmundigas började det bli roligt på riktigt. Valde ett tjusigt indiskt etablissemang; alltid gott att rensa rören lite så att säga. Med tanke på klientelet hade de lätt kunnat begära inträdesavgift. Det såg till en början ut som ett vanligt halvskabbigt hak men skenet kan som bekant bedra... Inte för att det inte var halvskabbigt alltså... Det var det. Men det fanns liksom en avskiljande vägg med ingång till en annan avdelning i lokalen. Det visade sig att denna ingång var en portal till ett alternativt universum. Det trillade liksom ut orimligt många spännande individer från maskhålet, de flesta med en målmedveten riktning mot 50-kronorsölen. Det började med ett par goa tanter från a-laget. Inga större konstigheter; väderbitna läderfejs, skrovliga röster etc. Sedan började det bli underligt. En alkis-dvärg kom utvaggandes från tomteverkstan (gränsen går vid 140 cm, har kollat), även han med sug i öltarmen. Sedan kom det en Downy till (ej samma som tidigare)... Tidernas goaste barhäng var ett faktum när en buskmustaschig finne skulle beställa öl till sig själv och Jarmo. Hann tyvärr aldrig se Jarmo med egna ögon men jag utgår ifrån att han är något av en legend i sällskapet. Vore liksom konstigt annars.
Som genom en gudomlig röd tråd sprang jag dagen därpå på en dokumentär på ettan. Den handlade om ett gäng förståndshandikappade finska män som hade ett punkband...
Det var riktigt hård, arg, finsk Downy-rock med starka politiska undertoner som gällde. Sedan kom en ny låt med mer vardaglig touch; "micra brödet"... "städa rummet"... De rörde sig helt obehindrat mellan genres... Starkt som fan.
Kände efter detta att jag kunde lägga mig ner och dö lycklig. Det som fanns att se hade nu setts...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar