Det har varit lite av ett långdraget kontorsskämt. Lite av ett what if-scenario som det Marvel Comics körde ett tag. What if the Hulk had the brain of Bruce Banner? What if Wolverine battled Conan? What if Spider-man was raped by the Punisher? och så vidare. Kul att spekulera i men utfallet blir oftast rätt fånigt. Har tidigare skrivit om den möteskultur som råder i den lokal jag går till för att dricka kaffe och bajsa på betald tid. Personalmöten, arbetsgruppsmöten, planeringsmöten, tvärgruppsmöten... Listan kan göras perverst lång och inte på ett bra sätt. Idag hade dagen kommit för att ta nästa steg. Ett personalmöte där diskussionsämnet var huruvida vi har för många/för få möten. Ett meta-möte. Jag vet inte vad som är roligast; det faktum att vi lägger två timmar på ett möte för att reda ut om vi lägger för mycket tid på möten eller att de flesta inte verkade reagerade på den delikata ironi som forsade fram längs väggarna i konferensrummet. På en slumpmässigt utvald arbetsplats hade en lista på antal interna möten kanske blivit 2-3 punkter. Hos oss fick listan inte plats på en PP-slide skrivet med minimal text. Just det. Diskussionsfrågorna löd:
1) Har vi för många möten?
2) Borde vi ha fler möten?
3) Hur kan vi göra mötena mer effektiva?
Efter två timmar var alla överens om precis ingenting. Som vanligt. För en professionell (bred definition) tjänsteman borde det finnas några
grundläggande krav. Som att man inte behöver dryfta frågor in absurdum
(utan resultat mind you) för att kunna utföra de dagliga
arbetsuppgifterna. Personligen nöjer jag mig med tio sekunder för att reda ut dagens problematik:
1) Ja
2) Nej
3) Sluta ha 99 % av dem
Jag orkar knappt skratta åt det längre. Eller gråta vilket egentligen är mer passande. Det har gått för långt. Det finns inga gränser kvar att korsa.
För att avsluta dagen tematiskt skall jag nu kolla på Apartment 1303 efter tips från D. Den verkar bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar