...vilket är en halvsanning. Ett visst intresse finns det trots allt. Allt annat vore ju orimligt. Vem vill inte läsa en alltmer rubbad statstjänstemans raljerande om livets vara eller icke vara? Några vill det uppenbarligen. Inte många med bloggmått mätt (vad det nu betyder) men det har heller aldrig handlat om det sedan jag började skriva för femton månader sedan. Mitt intresse är egentligen inte heller bristande; istället handlar det mer om nya fokusområden. Efter lite hjälp från en klok kollega har jag till slut hittat rätt väg att attackera den bok jag en längre tid har funderat på att skriva. Eller funderat på att funderat på att skriva kanske... Det finns nu en plan och ett sätt att genomföra det hela på. En plan som till stor del utesluter regelbundna uppdateringar i detta forum. Boken tillsammans med projekt #2, sannolikt ett av det största välgörenhetsuppdragen i svensk historia, lämnar inget utrymme till bloggande. Det kommer inte att finnas vare sig tid eller ork. Ett webbaserat forum för projekt #2 kommer snart att finnas uppe.
Till viss (om än liten) del är jag rätt trött på att skriva här också. Det terapeutiska värdet har minskat i samma takt som min närvaro på jobbet och tja.... det är dags för något annat. Något inlägg kommer sannolikt att slinka in då och då men that's it.
Privat finns det nu även betydligt större, roligare och mer omvälvande saker att fokusera på vilket får detta att kännas rätt.... futtigt. C'est la vie. På ett bra sätt.
** Uppdatering 140114: Såhär drygt tre månader senare får jag revidera inlägget något. De andra projekten går långsamt men stadigt framåt och tiden är begränsad på många sätt. Men lägga ner? Nä.
BUUU! Och, lycka till!
SvaraRadera