Sådär. Då har jag sett Taken 2 till slut. Som de flesta tyckte jag ettan var en härlig old school-actionpärla. Att bevittna mysgubben Neeson piska skurk-röv med sådan pondus var klart uppfriskande. En skön actionrulle som rätt otippat blev enormt poppis. Således kom del två förra året och har spelat in en hel del stålar den också... Mottagandet har dock inte varit lika positivt. Totalsågad överallt. Mina förväntningar var alltså inte jättehöga när förtexterna rullade. Men vaffan? Det var väl inget fel på den, framförallt sett i relation till del ett. Med detta menat att den var som del ett, vilket liksom var syftet... Visst är den helt hjärndöd men ettan var väl knappast logikens högborg den heller. Del två har helt ok actionscener, bra tempo och en schysst slutfight med overallklädd albansk pizzabagare (jag gissar på att det är fronten de använder för att dölja olagligheterna). Visst är de ökända granathystar-scenerna ofantligt dumma och skurkarna likaså men vad förväntade sig publiken egentligen? Haters be hatin...
Jag skulle till och med hävda att de små inslag av skådespel (främst i början av filmen) som fanns var bättre än i ettan. Jag förstår det orimliga i det jag just skrev med tanke på nivån i ettan men ändå....
Maggie Graces agerande i T2 gick nästan att bevittna utan att tro att man kollade på en skolpjäs. I ettan, not so much. Den insatsen var de facto plågsam att skåda. En 25-åring som spelar en 17-åring som beter sig som en utvecklingsstörd 10-åring:
Vi slipper även se Liam jämföra och diskutera karaokemaskiner. Tack för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar