Årets kontorsdrama # 2 - delrapport 1

Jag vill börja med att säga välkommen till min värld. Kliv på, stäng dörren och slå er ner. Skulle ni trivas.... kul men det är högst osannolikt. Jag har försökt i flera år utan framgång. Dagens jobbkris sammanfattar det hela på ett praktfullt sätt:

Från: Berit
Skickat: den 17 april 2013 16:03
Till: Kontoret
Ämne: STÄMPELN PÅ NEDERVÅNINGEN BORTA!

Ankomststämeln vid disken på nedervåningen är borta!

Någon som sett den?

Någon som har en idé vad vi gör om den inte kommer till rätta?

Hälsningar

Berit

Det är sådana här vridna och sjuka stressmoment vi har att hantera i tjänsten. Vad göra, vad göra? Meddelandet gick ut sent på arbetsdagen så hann inte se om det var någon kollega som satt inne på information i ärendet innan jag gick hem. Det är alltså i skrivandets stund även oklart om någon har en idé om vad som kan göras om stämpeln ej återfinns. Själv har jag ingen idé i alla fall, det är ett som är säkert. En stämpel är ju inget man ersätter hur som helst. Det skulle ju innebära att man måste be vår administratör beställa en helt ny och att den sen skulle behöva skickas (per post antar jag) till oss och att vi sedan... Nej, det är inte realistiskt... Det känns alltför förhastat att i ett så tidigt skede börja fila på åtgärdsplaner, prio måste ändå ligga på att återfinna stämpeln. Jag vet inte, allt känns jobbigt och förvirrat. Måste sova på saken och hoppas att morgondagen erbjuder en lösning.

Mad Men säsong 6 - The doorway

Efter tio månaders uppehåll var det alltså dags för säsong 6 att äntra TV-tablån. I vanlig ordning visste ingen förutom Mr. Weiner & Co något om innehållet. Levde säsongspremiären upp till förväntningarna då? Förvisso en nästintill retorisk fråga men ändå... Svaret är ja. Säsongspremiären fick lite kritik för att vara händelselös men jag har rätt svårt för att förstå synpunkterna. Det har ju knappast varit en serie med högt tempo sedan starten, framförallt inte i början av säsongerna. Det handlar istället om att sätta tonen, att lägga upp inför kommande avsnitt. Själv upplevde jag en och en halv timme av världens fortfarande bästa TV-drama. Punkt och slut. Att temat för dubbelavsnittet (och säsongen?) var döden är knappast något de lärda tvistar om men tematiken var klar intressant.

Introt från Hawaii; Don läser Inferno under tystnad, röker på och agerar spontan vigselförrättare åt en soldat han stöter på i en bar. Introt utspelar sig som någon slags limbo, ett tillstånd mellan två världar eller kanske mellan två identiteter. Tema: död fortsätter avsnittet igenom; portierns hjärtattack, begravningsakten för Rogers mor och Dons mindre lyckade suicide-pitch av Hawaii-resorten för att nämna några scener... Subtila hints blandas med mindre subtila dito men helhetsintrycket är som vanligt superbt; sängen är bäddad för ännu en intressant säsong. De andra sidospår som utspelade sig under premiärens dryga 90 minuter var också välskrivna och vackert genomförda. Inblicken i Roger Sterlings känsloliv, där hans break-down för första gången visar oss en mer bräcklig sida hos karaktären var rörande. Bettys ghetto-sightseeing tillförde kanske inte överdrivet mycket till handlingen men bygger tillsammans med hårfärgningen och rapey-rapey dialogen (WTF???) upp och förstärker hennes mörkare sidor. 

Övrigt vi fick ta del av samt en sammanfattning:

Det går bra för Peggy.
Pete har polisonger
Många reklamare odlade skägg i slutet av 60-talet.
Betty pratar rape (återigen: WTF Betty?!?)
Don livskrisar rejält.

Replikskiftet i slutscenen efter att vi får veta att Don återigen är otrogen summerar det hela på ett passande sätt:

- What do you want for this year?
- I want to stop doing this...

Inte bara sluta med otrohetsaffären, sluta med allt.

Klassisk Draperiansk grubblar-pose

Veckan i bilder - Trafikvett, bensinförvirring och världens undergång

Jag vill hemskt gärna välja det första alternativet. Tänk vilken vacker värld det skulle vara. Tills den dag man plockar upp John Ryder då. Bra rulle förresten... Alternativ 3 kommer på andraplats, fan vad gött att bara bränna på när bussen skall svänga ut. På det sättet finns det ju också en chans att man erbjuder någon av resenärerna skjuts en bit i alla fall.

Ingen stor grej kan tyckas men varför? Miles? Miles? Hur jävla dumt får det bli... Blyfri vittnade ändå om innehållet i produkten som erbjöds. Nu tycker Statoils branding-team att vi skall tanka miles. Miles? Om ni nu skall döpa om bensin till en längdenhet, kanske ni kan använda en som faktiskt används där ni är verksamma.  Nä, jag vill inte tanka era jävla miles... Miles?

Gah... tack internet. Och tack till mig själv för att jag (med grav araknofobi) läser artiklar som 5 Monster-Sized Versions Of Bugs That Will Haunt Your Dreams. Storleksmässigt som en större middagstallrik, bor i grottor (nej, inte fiktiva Stephen King-grottor) men gör ibland house calls som synes ovan. Kallas the Giant Huntsman. Såklart.

Orala hamstrar och dirarrékaniner

Ännu en dag, ännu en dollar som man lite skämtsamt brukar säga. Arbetsdagarna denna veckan började dock kännas lite tunga och repetitiva. Behövde en ny utmaning på jobbet så jag laddade ner Quizkampen. Det är lugnt, vi har lagt det som en aktivitet i min utvecklingsplan så det är inga bekymmer. Its all good in svenska statens hood. Har dock några kommentarer...

... t e x om ovanstående räknas som allmänbildning och vem som kom fram till denna breakthrough inom hamsterforskning? Rätt svar är 12 förresten. 12 hamsterungar i käften. Är detta verkligen ett obestridligt faktum? Borde det inte finnas en hamster-individuell aspekt att beakta också? Jag tänker på kindpåsestorlek, dagsform, storlek på hamsterkidsen o s v... En deep throat-hamster lär lätt kunna få in 18 ungar i käften.  Gillar inte såna här frågor... Rätt skall vara rätt.

Inte nog med det. Som straff för att jag inte köpte app-jäveln får jag detta slängt i ansiktet efter varje runda:

Skulle vilja stoppa något i Snurres jävla kindpåsar. Där sitter han i en pöl av avföring och försöker snärja en att ladda ned både hans äckliga candy crush-app och Quiz-appen bara för att man skall slippa se eländet. Utnötningsprincipen... Vanlig under tortyr. Men vi lär ändå ses imorgon bajs-kanin... Jag är tröglärd.

Ferretgate

Hua je... Nyheter24 rapporterar om en stark kandidat i kategorin "årets entreprenör". En man i Buenos Aires sålde helt ogenerat fejk-pudlar till några stackars hundspekulanter med begränsad koll på djuranatomi. Vad som var fejk med hundarna? De var de facto illrar på anabola... Företagsamt får man ändå tillstå. Iller-mannen hade fött upp mårddjuren på anabola steroider och dopat skiten ur de stackarna. Detta för att kunna sälja dem som pudlar för en tusenlapp. Låt oss bryta ned affärsplanen:

Inköpspris för en iller: 500 kronor st.
Kostnad för iller-anabola och illerpälspermanent: Oklart.
Försäljningspris för en illerpudel, en s k puller: 1 000 kr
Vinstmarginal: Begränsad.
Övriga faktorer att beakta: Tidsåtgång för doping/pälsvård, etiska och djurrättsliga aspekter, polisiära åtgärder med mera.
Beslut: Grönt ljus

"Försäljaren hade även behandlat illerns päls för att få den mer fluffig" No shit

Kebabsorg, en solglimt och lite Mad Men

Skrev tidigare om lyckoruset över att ha hittat kebabmammans nya blogg på loppi. Trodde först att det var slutbloggat men hon hade bara dumpat minbebis för den lite hippare loppi-portalen. Men säg den lycka som varar länge... Nu är det lika dött där som det var på den första bloggen. Inget nytt sedan den 23:e mars. Bytt sajt igen? Bannad p g a våld mot språk? Annan orsak? Det var då själva fan säger jag bara...

Nåja, efter att jag lyckats samla mig något så när (och googlat på stödgrupper för folk med grava hang-ups) sprang jag på denna tröst mitt i allt elände: Palle Pallquists blogg. Rätt kul ändå...

Har inget annat idag, got no game... Så vi kör några goa quotes för att peppa till lite extra inför sjätte säsongen av Mad Men, premiär i Amärikat imorgon. Över och ut.

Only god forgives

Jahapp... Då kommer här ett hyllande inlägg, utan sarkasm eller någon baktanke. Tror att det är andra inlägget av typ 85. Passa alltså på att insupa det i all dess korta härlighet. Det är sällan skådat att jag inte ifrågasätter eller klagar på något. Alla har vi våra akilleshälar antar jag...

Idag släpptes en trailer för Nicolas Winding Refns kommande mysrulle Only God Forgives. En form av quasi-uppföljare till 2011 års bästa film: Drive. En underbar liten pärla som balanserat blandade det som gör film till en så vacker konstform: autistisk hjälte, 80-talsestetik, fräna bilar och övervåld. Ryan Gosling är tillbaka i huvudrollen och det hela ser ju rejält smarrigt ut: "A Bangkok police lieutenant and a gangster settle their differences in a Thai-boxing match".

Nuff said. Wanna fight?