Min kära statliga kollega på annan ort gjorde mig idag mer uppmärksam på kebabtårtans ground zero så att säga. Med detta menat den blogg som drivs av det Wallquistiska matriarkatet, en av deltagarna i tidigare nämnda familjen Annorlunda. Shit, börjar ana att en viss hang-up frodas kring detta ämne men det måste bearbetas vidare antar jag. Efter närmare granskning kan jag konstatera att jag aldrig skådat något liknande rent textmässigt. Länken mellan tanke och skrift är snabb i alla fall, det får ses som ett plus. Brist på korrekturläsning sätter jag på minuskontot. BTW, smiley-fabriken ringde. De sa att lagret började sina så....tagga ner lite är du snäll? Började misstänka att det var ett extremt utstuderat skämt och således en genial PR-kupp... I så fall; kudos.
Jag kanske är ett monster. Man skall väl tycka att det är härligt och hjärtvärmande när någon delar med sig av sin familjevardag. So what om inläggen är osammanhängande talspråk, det ökar bara charmen. Alla har ju rätt att uttrycka sig? Nej. Alla har nog inte det. Hur mycket jag än försöker tänka på det sättet går det bara inte. Sorry...
onsdag 30 januari 2013
tisdag 29 januari 2013
Fucking kebabtårta
Familjen Annorlunda går visst på fyran igen. Har lite svårt att förstå fascinationen över familjer där det enda utmärkande draget är att de producerat många barn. Då detta är säsong fem antar jag dock att serien är av stort nationellt intresse. Och ja, att jag skriver om det betyder att jag också har kollat, jag fattar det... Såg 20 minuter av reprisen igår natt. En av familjerna hade tio (10) barn varav sju bodde hemma. Fick lite amish-vibbar, typ ett samlag = ett barn. Preventivmedelstrenden kanske inte har kommit till Säffle än, vad vet jag? Så länge man har förutsättningar att ta hand om x antal barn på ett vettigt sätt är det väl fine and dandy. Skaffa 20 barn, jag bryr mig inte... Men har lite svårt att tro att så är fallet för en familj med normalinkomst och ett begränsat antal lediga timmar per dag.
Hur som helst så var detta inte det viktiga i sammanhanget. Det viktiga var att vi fick följa när de tillredde en snuskig monstrositet till maträtt; kebabtårtan. Hade tidigare på kvällen sett the Human Centipide 2. Rätt obehaglig får även jag medge men kebabtårtan gav upphov till betydligt större känslor av olust. Philadelphiaost blandat med crème fraîche och dip-pulver varvat med lager av hönökaka. Kebabkött på det. Vad? Det luktar inte så lite trailer park över denna styggelse till anrättning. Så snälla, låt inte detta bli någon slags mysig mattradition bara för att ni såg det på tv. Som alla skräckmonster på tv måste tårtan förgöras. Med alla medel.
Hur som helst så var detta inte det viktiga i sammanhanget. Det viktiga var att vi fick följa när de tillredde en snuskig monstrositet till maträtt; kebabtårtan. Hade tidigare på kvällen sett the Human Centipide 2. Rätt obehaglig får även jag medge men kebabtårtan gav upphov till betydligt större känslor av olust. Philadelphiaost blandat med crème fraîche och dip-pulver varvat med lager av hönökaka. Kebabkött på det. Vad? Det luktar inte så lite trailer park över denna styggelse till anrättning. Så snälla, låt inte detta bli någon slags mysig mattradition bara för att ni såg det på tv. Som alla skräckmonster på tv måste tårtan förgöras. Med alla medel.
Ingen kommentar?
Jahapp... Har kört det här lilla blogg-projektet ett tag nu. Till min förvånade glädje har några tappra själar vågat sig in och läst lite av det jag skrivit den senaste tiden. Vad som från början mer var tänkt som ett skrivexperiment rörande reklam och dylikt ändrade/tappade riktning lite. Som även livet i stort så lätt gör... Så nu skriver jag helt enkelt om sådant jag tycker är kul och kanske främst om sådant som stör mig. För det finns mycket som stör mig. Oh ja. Hade en farhåga rörande inspiration för nya inlägg men den var tydligen relativt obefogad. Det räcker med att öppna ögonen på morgonen för att finna inspiration avseende dumheter.... För det är en dum värld vi lever i. Punkt slut.
Vad jag däremot saknar lite är kommentarer från Er, kära läsare. Bra eller dåligt, whatever... Låt oss skapa lite dynamik i en annars så odynamisk tillvaro. Så sprid ordet eller nåt sånt...
Vad jag däremot saknar lite är kommentarer från Er, kära läsare. Bra eller dåligt, whatever... Låt oss skapa lite dynamik i en annars så odynamisk tillvaro. Så sprid ordet eller nåt sånt...
måndag 28 januari 2013
Oh no, not the bees!!!!!!
Såg till slut på the Descendants igår. Visst var den välspelad och så men kanske lite väl långsam. Inte så lätt att leverera fullt ut när man är totalt sönderhypad. Clooney var dock bra som vanligt, den ohotade mästaren av underspel (ej i negativ mening).
När jag i vanlig ordning maniskt spelade best of Nic Cage-klipp på youtube, började en stilla dröm näras om en match up mellan Cage och Clooney. Mr. Cage, känd för sitt mindre subtila artistiska uttryck ställd mot Clooney, gärna i en dramatisk dialogdriven thriller (för att ändå ge Cage alla möjligheter till spänningsrelaterat överskådespel (nytt ord?). Med tanke på att Nic är med i 70 % av alla nya filmer som produceras borde de två logiskt nog stöta på varandra tids nog. Tills dess drömmer jag vidare, kör Wicker Man på repeat och återupplever några av filmhistoriens höjdpunkter: Nic bicycle-jackar en kvinna under pistolhot, misshandlar ett oräkneligt antal andra tanter (stundtals iförd björnkostym) och möter sitt tragiska slut genom bi-hatt... - Oh no, not the bees! Utlämnande, naket och nyanserat.
Någonstans tycker jag lite synd om honom. Under rätt förutsättningar kan han ju faktiskt vara riktigt bra. Tyvärr blir kvoten mellan hans bra och dåliga rollprestationer rätt skev med tanke på hur oerhört mycket (kvantitativt och kvalitativt) skit han är med i, ständigt med ett ohyggligt överspel. Blir lite att jobba i uppförsbacke... Det funkar möjligen i 1 av 10 filmer men att köra det rätt av oavsett roll kan tyckas lite ansvarslöst. När vi ändå är inne på ämnet kan jag avslutningsvis bjuda på något av en mörk hemlighet. Jag tror att jag gillar The family man (en andra chans). En på alla sätt genomrutten film jag borde hata men det går inte att blunda för sanningen längre. Den går jämnt och ständigt på tv och varje gång sitter jag där och glor. Vet inte varför... Suck.
När jag i vanlig ordning maniskt spelade best of Nic Cage-klipp på youtube, började en stilla dröm näras om en match up mellan Cage och Clooney. Mr. Cage, känd för sitt mindre subtila artistiska uttryck ställd mot Clooney, gärna i en dramatisk dialogdriven thriller (för att ändå ge Cage alla möjligheter till spänningsrelaterat överskådespel (nytt ord?). Med tanke på att Nic är med i 70 % av alla nya filmer som produceras borde de två logiskt nog stöta på varandra tids nog. Tills dess drömmer jag vidare, kör Wicker Man på repeat och återupplever några av filmhistoriens höjdpunkter: Nic bicycle-jackar en kvinna under pistolhot, misshandlar ett oräkneligt antal andra tanter (stundtals iförd björnkostym) och möter sitt tragiska slut genom bi-hatt... - Oh no, not the bees! Utlämnande, naket och nyanserat.
Någonstans tycker jag lite synd om honom. Under rätt förutsättningar kan han ju faktiskt vara riktigt bra. Tyvärr blir kvoten mellan hans bra och dåliga rollprestationer rätt skev med tanke på hur oerhört mycket (kvantitativt och kvalitativt) skit han är med i, ständigt med ett ohyggligt överspel. Blir lite att jobba i uppförsbacke... Det funkar möjligen i 1 av 10 filmer men att köra det rätt av oavsett roll kan tyckas lite ansvarslöst. När vi ändå är inne på ämnet kan jag avslutningsvis bjuda på något av en mörk hemlighet. Jag tror att jag gillar The family man (en andra chans). En på alla sätt genomrutten film jag borde hata men det går inte att blunda för sanningen längre. Den går jämnt och ständigt på tv och varje gång sitter jag där och glor. Vet inte varför... Suck.
lördag 26 januari 2013
Bilhaveri, toalettmusik, katt på vift och Donken-tards
Monday - humiliation,
Tuesday - suffocation,
Wednesday - condescension,
Thursday - is pathetic
By Friday life has killed me
Husguden sammanfattar veckan på ett vackert sätt. Uj uj vad spännande det har varit. As good as it gets? You bet. Det började med bilhaveri då min trogna följeslagare gick in i väggen och ville ta en paus från vägarna. Plats? Nettos parkering (plats för gråt). Gud har humor i alla fall, inget snack om saken. Hur som helst fick bilen stå kvar där över natten så jag skrev en ytterst deskriptiv lapp som förklarade situationen för potentiella p-lisor. Som tack för mitt besvär satt boten fint under torkarbladet när vi återvände med startkablar morgonen därpå. Veckans ros till p-fittan i Kallebäck. Tack för din medmänsklighet, you made my day. Grattis till ditt karriärval också, någon skall ju husera längst ner på arbetsmarknadens näringskedja. Inte många som vågar fylla den platsen så å samhällets vägnar saluterar jag dig.
Veckans härligheter fortsatte med att katten jag närt vid min barm sedan 12 år tillbaka beslutar sig för en långpromenad under tre dygn. Så gör han ibland för att skoja till det lite men nu var det trots allt 10-15 minus i Götet. Bra tänkt men fel årstid. Efter att ha gått runt som en idiot och letat i tre dagar föreställandes mig en stendöd cat-sicle dyker han till slut upp på förskolan mittemot. Fräsch som en nyponros och varmare än vad jag var. Orkar inte ens spekulera i vad fan han har varit...
Som en tidig avrundning på veckan vart det IKEA-besök idag. Bekantade mig dock mest med varuhusets toalett då det hände konstiga saker i tarmtrakten. Du har inte levt på riktigt förrän du sitter och skiter i ett papp-bås på IKEA till tonerna av "from this moment on" porlandes från högtalarna. Vet inte om det behövs toalettmusik överhuvudtaget men om så nu är fallet, varför detta val? Att mysa till en kärleksballad tillsammans med diarré-Berra i båset bredvid samtidigt som några polacker samspråkar vid urinoaren kändes.... sådär.
Men men, besöket på djävulsön fick en fin avrundning på gamla goa Donken i alla fall. Vi hade bland annat beställt en liten chili-dipp till festmåltiden. Mctjejen i kassan hämtade det andra i beställningen och granskar sedan beställningen igen:
- Ville du ha en chili-dipp? I så fall måste jag gå att hämta en... (Detta betydde att gå tio steg till lagret, tidsåtgång ca 1,5 minut).
- Nej, nu när du säger det ville jag ju ha en vitlöks-dipp, det var därför jag beställde en chili-dipp. Så om det blir lättare för dig så tar jag gärna en vitlöks-dipp istället. Allt för att du skall slippa ta några steg extra för att hämta det jag som kund har beställt. Jag vet att McDonalds inte har så höga krav vad det gäller IQ-nivå när de anställer. Jag tror knappast att ni gjorde Stanford Binet-testet vid intervjun men vänligen försök att nyttja några av de stackars synapskopplingar som kanske ändå finns.
Ovanstående är den korrekta responsen till Donken-tardens fråga men blev fanimej så ställd att jag istället sammanbitet väste fram: - Så gå och hämta en då...
Det fick duga. All in all, a good week.
Tuesday - suffocation,
Wednesday - condescension,
Thursday - is pathetic
By Friday life has killed me
Husguden sammanfattar veckan på ett vackert sätt. Uj uj vad spännande det har varit. As good as it gets? You bet. Det började med bilhaveri då min trogna följeslagare gick in i väggen och ville ta en paus från vägarna. Plats? Nettos parkering (plats för gråt). Gud har humor i alla fall, inget snack om saken. Hur som helst fick bilen stå kvar där över natten så jag skrev en ytterst deskriptiv lapp som förklarade situationen för potentiella p-lisor. Som tack för mitt besvär satt boten fint under torkarbladet när vi återvände med startkablar morgonen därpå. Veckans ros till p-fittan i Kallebäck. Tack för din medmänsklighet, you made my day. Grattis till ditt karriärval också, någon skall ju husera längst ner på arbetsmarknadens näringskedja. Inte många som vågar fylla den platsen så å samhällets vägnar saluterar jag dig.
Veckans härligheter fortsatte med att katten jag närt vid min barm sedan 12 år tillbaka beslutar sig för en långpromenad under tre dygn. Så gör han ibland för att skoja till det lite men nu var det trots allt 10-15 minus i Götet. Bra tänkt men fel årstid. Efter att ha gått runt som en idiot och letat i tre dagar föreställandes mig en stendöd cat-sicle dyker han till slut upp på förskolan mittemot. Fräsch som en nyponros och varmare än vad jag var. Orkar inte ens spekulera i vad fan han har varit...
Som en tidig avrundning på veckan vart det IKEA-besök idag. Bekantade mig dock mest med varuhusets toalett då det hände konstiga saker i tarmtrakten. Du har inte levt på riktigt förrän du sitter och skiter i ett papp-bås på IKEA till tonerna av "from this moment on" porlandes från högtalarna. Vet inte om det behövs toalettmusik överhuvudtaget men om så nu är fallet, varför detta val? Att mysa till en kärleksballad tillsammans med diarré-Berra i båset bredvid samtidigt som några polacker samspråkar vid urinoaren kändes.... sådär.
Men men, besöket på djävulsön fick en fin avrundning på gamla goa Donken i alla fall. Vi hade bland annat beställt en liten chili-dipp till festmåltiden. Mctjejen i kassan hämtade det andra i beställningen och granskar sedan beställningen igen:
- Ville du ha en chili-dipp? I så fall måste jag gå att hämta en... (Detta betydde att gå tio steg till lagret, tidsåtgång ca 1,5 minut).
- Nej, nu när du säger det ville jag ju ha en vitlöks-dipp, det var därför jag beställde en chili-dipp. Så om det blir lättare för dig så tar jag gärna en vitlöks-dipp istället. Allt för att du skall slippa ta några steg extra för att hämta det jag som kund har beställt. Jag vet att McDonalds inte har så höga krav vad det gäller IQ-nivå när de anställer. Jag tror knappast att ni gjorde Stanford Binet-testet vid intervjun men vänligen försök att nyttja några av de stackars synapskopplingar som kanske ändå finns.
Ovanstående är den korrekta responsen till Donken-tardens fråga men blev fanimej så ställd att jag istället sammanbitet väste fram: - Så gå och hämta en då...
Det fick duga. All in all, a good week.
måndag 21 januari 2013
Jävligt ångestladdat, jävligt dokumentärt
Vet inte hur jag såpass ofta lyckas snubbla in på obskyra dokumentärfilmer sent om kvällarna... Men så är det i alla fall. Igår var det Villes varumarknad som SVT bjöd på; en dokumentär om den krisdrabbade och sedermera nedlagda lanthandeln i skånska Torna Hällestad. Varför krisdrabbad? Jag har två gissningar:
1 ) Lanthandel
2 ) Torna Hällestad
Det här måste vara det mest ledsna svenska tidsdokument jag bevittnat. Inte ledsamt för att lanthandeln lade ner, det kallas naturligt urval. Ledsamt på grund av... tja, allt annat. Torna Hällestad hade år 2005 572 invånare. Hittar inga nyare uppgifter men skulle gissa på att det ligger på strax över 600 i nuläget. Inavel ger ju en del spill så det tar sin lilla tid att bygga på bypopulationen. Det låg en extremt spänd stämning över allting som filmades, ångesten kunde skäras med kniv. Den seniora lanthandlaren nyss 125 år fyllda styrde butiken med järnhand. En annan tjomme stod i charken och gjorde den bästa Leatherface-imitationen denna sidan av Jesu födelse. Hela gänget gav sken av att vara en del av byns dream team, handplockade för passande sysselsättningsplats. Allt var hur som helst jävligt otäckt, kunderna gick runt och såg sådär blekfet-gubbiga ut... Köpa lite thai-love på decembersemestern... V75 till helgen... Flottiga läppar, svettiga frisyrer och grötigt tal...
Lanthandeln var under en tid en del av Ica men bröt sig 2011 fri för att göra ett sista försök i egen regi. Det gick inte så bra.
1 ) Lanthandel
2 ) Torna Hällestad
Det här måste vara det mest ledsna svenska tidsdokument jag bevittnat. Inte ledsamt för att lanthandeln lade ner, det kallas naturligt urval. Ledsamt på grund av... tja, allt annat. Torna Hällestad hade år 2005 572 invånare. Hittar inga nyare uppgifter men skulle gissa på att det ligger på strax över 600 i nuläget. Inavel ger ju en del spill så det tar sin lilla tid att bygga på bypopulationen. Det låg en extremt spänd stämning över allting som filmades, ångesten kunde skäras med kniv. Den seniora lanthandlaren nyss 125 år fyllda styrde butiken med järnhand. En annan tjomme stod i charken och gjorde den bästa Leatherface-imitationen denna sidan av Jesu födelse. Hela gänget gav sken av att vara en del av byns dream team, handplockade för passande sysselsättningsplats. Allt var hur som helst jävligt otäckt, kunderna gick runt och såg sådär blekfet-gubbiga ut... Köpa lite thai-love på decembersemestern... V75 till helgen... Flottiga läppar, svettiga frisyrer och grötigt tal...
Lanthandeln var under en tid en del av Ica men bröt sig 2011 fri för att göra ett sista försök i egen regi. Det gick inte så bra.
lördag 19 januari 2013
Rosa och fluffiga sexleksaker på Mediamarkt
Kaffebryggare skulle inhandlas och första stoppet blev Mediamarkt. Blev först själaglad när vi möttes av detta unikum:
Spännande! Har alltid drömt om en kombinerad kaffebryggare/brödrost. Glada i hågen högg vi en tomt skramlande låda längst ned på hyllan. Nästa steg var att rådfråga en av deras kompetenta säljare för vidare instruktion om var den fysiska maskinen befann sig. MM-kvinnan vi får tag på hade rakat bort ögonbrynen och målat dit nya. Så långt inget uppseendeväckande om än brottsligt fult. Det underliga var dock att de var placerade som för att uttrycka ett konstant uttryck av förvåning. De gick liksom uppåt i en stegrande kurva. Högst distraherande och något obehagligt. Kände nästan ett behov av att anpassa samtalet så att det bättre skulle passa hennes förvånande anlete, kanske genom att börja ställa frågor om kaffebryggarens brödrostfunktion... Att hon sedan besatt en servicenivå motsvarande en sengångare på prozac fick oss inte mer taggade att sponsra der Vaterland. Hon deklarerade att det bara fanns en kaffebryggare kvar. Ja, det blir bra tyckte vi... Hade bara tänkt köpa en, det var därför vi tog ett paket. Men så lätt var det inte, det som fanns kvar var demoexet, besudlad av en miljard Svenne-baciller. No deal alltså.
På vägen ut noterade jag att de även har börjat sälja Mark-dockor.
Ett givet PR-val efter den enorma genomslagskraften den rosa muppen fått. Det föll så väl ut att man bytte reklambyrå. Klart det skall säljas dockor då... Men jag underskattade de sluga tyskarna. Dockan hade nämligen fler funktioner skulle det visa sig. Den långa springa till mun mupp-Mark besatt var det liksom lite motstånd i. Det gick att öppna den men sen slöt den sig... Spring-loaded, vad vet jag... Kontentan är att det mest likande en rosa och fluffig lösvagina. Vågat av MM men med tanke på hur pissigt det går för dem gäller det att tänka om och tänka nytt. Hoppas det ger utdelning för jag kan inte tänka mig något bättre användningsområde för mupp-jävelen.
Spännande! Har alltid drömt om en kombinerad kaffebryggare/brödrost. Glada i hågen högg vi en tomt skramlande låda längst ned på hyllan. Nästa steg var att rådfråga en av deras kompetenta säljare för vidare instruktion om var den fysiska maskinen befann sig. MM-kvinnan vi får tag på hade rakat bort ögonbrynen och målat dit nya. Så långt inget uppseendeväckande om än brottsligt fult. Det underliga var dock att de var placerade som för att uttrycka ett konstant uttryck av förvåning. De gick liksom uppåt i en stegrande kurva. Högst distraherande och något obehagligt. Kände nästan ett behov av att anpassa samtalet så att det bättre skulle passa hennes förvånande anlete, kanske genom att börja ställa frågor om kaffebryggarens brödrostfunktion... Att hon sedan besatt en servicenivå motsvarande en sengångare på prozac fick oss inte mer taggade att sponsra der Vaterland. Hon deklarerade att det bara fanns en kaffebryggare kvar. Ja, det blir bra tyckte vi... Hade bara tänkt köpa en, det var därför vi tog ett paket. Men så lätt var det inte, det som fanns kvar var demoexet, besudlad av en miljard Svenne-baciller. No deal alltså.
På vägen ut noterade jag att de även har börjat sälja Mark-dockor.
Ett givet PR-val efter den enorma genomslagskraften den rosa muppen fått. Det föll så väl ut att man bytte reklambyrå. Klart det skall säljas dockor då... Men jag underskattade de sluga tyskarna. Dockan hade nämligen fler funktioner skulle det visa sig. Den långa springa till mun mupp-Mark besatt var det liksom lite motstånd i. Det gick att öppna den men sen slöt den sig... Spring-loaded, vad vet jag... Kontentan är att det mest likande en rosa och fluffig lösvagina. Vågat av MM men med tanke på hur pissigt det går för dem gäller det att tänka om och tänka nytt. Hoppas det ger utdelning för jag kan inte tänka mig något bättre användningsområde för mupp-jävelen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)