Photobook och Faceshop

Delmoment två i projektet SUYFB (shape up your fucking blog) fortskrider nästan enligt plan. Har haft en långsittning med photoshop. Allt gick bra tills dess att jag efter några timmar kom på att jag aldrig har jobbat med programmet. Förutsättningarna för framgång var med andra ord begränsade. Nivån av självförakt nådde sin kulmen när jag satt och glodde på blogheader-tutorials som fjortistjejer hade lagt upp på youtube. Dagens kids va, tror de är så jäkla smarta... Måttet var lika rågat som mitt whiskeyglas och en ny strategi behövdes. Laddade ned nån ArtStudio app (lite), lite som photoshop för de mindre begåvade och det passade ju mig finfint. Så god willing kommer det kanske gå vägen ändå. Enda skillnaden är att headern får ett helt annat motiv och blir betydligt fulare.

Det hela fick mig att tänka på kollegan D:s osociala nätverksprojekt som aldrig riktigt fick vingar: Facetard, facebook for retards. Sedan dess har såklart några andra stulit begreppet och använt till annat, men D var ground zero så att säga. Ett alternativ för alla som är trötta på valmöjligheter. För Facetard-medlemmar finns inga alternativ, inga jävla quizz, får, tidslinjer eller sån smörja. Här skall du inte kunna ha en massa vänner du aldrig någonsin skulle umgås med IRL, möjligen en eller två vänner som maxgräns. Övriga funktioner? Glöm det. En sida skall det finnas med en knapp man kan trycka på. Vad knappen gör är inte spikat än men jag kan lova er att den inte kommer att göra mycket...

Draping the night away

Idag inleds delmoment ett i operation "shape up your fucking blog". Det är framförallt namnet som fortfarande stör mig, som jag även tidigare skrivit om. Att påstå att bloggen har något med HR att göra, är ungefär samma som att säga att Filip och Fredrik är underexponerade och fortfarande gör bra TV. Nä, det här duger fan inte... Nytt namn kommer men jag behöver fila vidare lite. Fas 1 i projektet består dock av en ny profilbild, så får det bli:

Alltid först med det senaste! Det kallas tydligen "Instagram"

Hej Stroke

Upptakten till detta inlägg började redan i fredags. Upptakten är också den enda delen där jag bär på skuldbördan så att säga. Borde inte ens skriva om fredagen, det är så jävla puckat. Men jag bjussar väl på det denna gång. Det lär inte bli fler. Det hela började med att jag hittade nedanstående spel i en gömma. Spelet som av en enad kritikerkår bedömts som helpissigt och i stort sett ospelbart.

"Smakar det så kostar det" goes both ways...

Pratade med D (dagens jobb-debriefing) samtidigt som jag tjoffade in skivan i Xboxen. När samtalet var över tänkte jag ge mig i kast med mästerverket men stötte på patrull. Startbilden på TV:n sa att skivan inte gick att läsa. Sånt som händer med krysslådan så öppnade dvd-släden och där var det...tomt. Ingen skiva låg där i, vilket ändå får räknas som ganska märkligt. Misstänkte först att X blivit så förolämpad av skivan att den tuggat sönder den till beståndsdelar. Vände upp och ner på lådan, bankade och skakade lite. Inget hände. Antog att skivan måste ha hamnat snett och fastnat inne i dvd- lådan på nån vänster. Det är en lågoddsare men kan tydligen hända. Röv. Började med hjälp av tutorials skruva isär Xboxen vilket är lite som att demontera en stridsvagn. Skulle efter att ha fått bort front- och sidopaneler skruva ur sex st jävla megaskruvar för att få loss toppdelen och därigenom komma åt dvd-enheten. Fyra av skruvarna gick bra, två gick mindre bra. Gav efter några glada tillrop upp projektet för att inhandla en torx-mejsel dagen därpå.

Senare på kvällen vankades det film. När jag skulle ladda filmen i dvd-spelaren (nej inte Blue-Ray) möts jag av... just det. Där ligger Alone In The Dark och blänger hånfullt på mig. Mysteriet med den försvunna spelet var löst. Svårt att köra Xbox-spel genom dvd-spelaren. Min hjärna har till slut börjat anpassa sig efter min vardag. Skönt. Sedan dess har det i alla fall spelats en del. Jag skriver en del därför att spelet är just... ospelbart. Hållbarheten är helt jävla fantastisk, varje moment kräver 10 genomspelningar tack vare en spelkontroll och kamera från helvetet. Seriöst, det är en ständig gissningslek rörande var man är, vart man är på väg och varför. Jag kände mig tvungen att dokumentera ett delmoment i spelet. Ett moment som också gick på tid, körde du för långsamt dog du. Tänkte att det kunde vara bra när försäkringsmännen senare undersöker mitt krossade fönster och kvarlevorna av min Xbox på parkeringen. När kameran börjar rulla är jag uppskattningsvis inne på försök nummer trettio. Det kan vara mer också...

http://www.youtube.com/watch?v=KnzirqAdWi0

Spanska Pekka på Djävulsön

Klämdag idag och det är ju inte kattskit. Har dock bara fått i mig tre muggar kaffe vilket är sjukligt långt ifrån vanlig standard en vardag. Känner mig lite ur gängorna. Med tanke på rådande kaffepris blir det fanimej dyrt att dricka motsvarande mängd på egen peng jämfört med att få betalt för det. Därför har jag tagit det lite lugnt men det känns att obalans råder så att säga. Tänkte ha en lugn och skön dag men det var ju dumt tänkt. Min bil har trätt in i någon sen trotsålder och gör allt i sin franska makt för att få mig i personlig konkurs. Batteri, tändstift, olja, spindel- och styrleder och nu senast nya däck. Men det räckte inte riktigt då framvagnen också måste ställas in. Jag tyckte att denna operation skulle utföras idag. Det tyckte inte Pekka. Pekka har en verkstad på Hising Island som tydligen skall vara top notch. Mot djävulsön gick alltså färden eller sista färden om man så vill. Kollade resväg på mobilen och kände mig säker på att jag visste hur jag skulle köra. Det var mitt första misstag. Efter Älvsborgsbron tipsade telefonen mig att jag skulle fortsätta rakt fram. Jag visste att det var fel men körde ändå på. Kul om man vill göra en sightseeing i Arendals fucking industriområde, annars ganska bortkastad tid. På väg tillbaka från Arendal hamnade jag i fel fil på grund av vägbygge vilket resulterade i en tripp tillbaka över bron. Den är fantastisk vacker så här års!

Lite extra livstrött hamnade jag efter bron vid Klippan och där stannade jag i ren protest vid Systemet med intentionen att supa ihjäl mig där på plats. Samlade dock tankarna och plockade fram den gamla hederliga bil-GPS:en. Det var mitt andra misstag. Vet inte vad GPS-helvetets problem är men den har börjat visa rutten upp och ner på nåt vänster, alltså att pilen rör sig nedåt på skärmen. Sen skojar den till det emellanåt med att switcha till något efterblivet fågelperspektiv. Den visade mig tillbaka till Hisingen men mot slutet guidade den mig genom två bostadsområden för att nå destinationen Pekkas Framvagnsservice. I efterhand en mindre optimal rutt. Men... till slut framme hos Pekkas, the place to be. Tyvärr var Pekkas inte the place to be fredag 14:20 då de stänger 14:00. Vad är det för jävla slacker-mentalitet? Fjorton? Nollnoll? Får känslan av att Pekka har mer finska än spanska rötter men det här var väl lite väl mañana mañana?

Thank God It´s fucking monday

Jag var inte medveten om att även den sjätte maj är någon slags högtidsdag men så är det tydligen. Där ligger den i alla fall inklämd mellan första maj och Kristi Flygare. Idag firar vi tydligen rätten till att köra bil, så kör för guds skull oavsett hur efterbliven du än må vara. Det är fritt fram för alla verkar det som, gammal som ung, hjärnaktivitet eller ej... En veritabel idiot-bonanza på vägarna just idag. Kul! Dagen började med att det var kö ut ur bostadsområdet, d v s kö för att ens kunna lämna hemmet. Sannolikt har ett gäng bilister haft en önskan om att piffa till färden till jobbet genom en ny rutt. Efter lite väntan kom jag i alla fall ut på vägen som leder antingen till ett stoppljus från helvetet eller till en omväg där trafiken dock flyter. Jag valde omvägen. Det gjorde även det kotlettkammade aset i Jaguaren framför mig. Det han också valde var att stanna för lite fika på det lokala bageriet. Vägen vid bageriet smalnar av så att bara en bil kan passera i taget. Jaguar-aset måste varit jävligt fikasugen för i denna avsmalnande passage väljer han att parkera på trottoaren så att halva bilen sticker ut på vägen. Antar att sekreteraren var sjuk och att han i panik tvingats nödstanna för att få några wienerbröd med sig till styrelsemötet.

Och på den vägen (tihi) har det varit hela dagen. Bilister som känner ett behov av att lämna företräde i korsningar trots att de har en helt egen fil, som har på vänster blinker under några kilometer på motorvägen och som har grava problem med att parkera. Parkering på amöba-nivå fick bli le grand final när min p-granne vid gymmet hade lyckats att parkera med däcken i min ruta. Med en VW Golf Mini. I salute you, det krävs något alldeles extra för en sån prestation.

Det har varit en märklig dag på många sätt. Människor som mailat och ringt mig med en massa dumma frågor. Stört mig. Jävligt enerverande, tror de att jag jobbar eller nåt? Jag fick dock flertalet pauser från dessa dumheter. Experimenterade nämligen med en ny Madras-curry i helgen. En egen kryddblandning som toppades med en ny kompis jag hittade på lyx-Ica i Hovås:

Sedan Sharwoods Hot Currypaste togs bort från hyllorna (era as!!!) har jag letat efter substitut. Hittade en variant som kom ganska nära i en indisk butik på Hisingen. Men Rajahs ovan is da shit. Tyvärr skapar Rajahs också en hel del shit märkte jag efter tre toalettbesök. Med det är det värt, vi har en ny vinnare och mitt liv är lite gladare.

Garbage Pail Kids

Nyheter 24 är en mysig site. Nyhetsförmedlare som själva väljer ut vad de anser vara nyttiga nyheter. Eller som de själva säger: "vem behöver fler nyheter". Inte jag i alla fall men det är ju inga nyheter ( # skoj i Göteborg). Jag har hur som helst lärt mig mycket tack vare dem, bland annat vem mannen med världens största pung är och att Libby blev porrstjärna vid 75 års ålder. Med andra ord är Nyheter 24 som en mer selektiv kusin till Aftonbladet. Idag var det stora scoopet följande:

Det hela verkar sluta fint, läkarna har sugit ut det mesta av vattnet så det är lugnt. Låt oss dock lämna Indien och byta tidsepok. Någon som minns 80-talet? Eller låt mig börja med 90-tal förresten. Reportaget fick mig att tänka på ett projekt i högstadiet vi hade, där det hela handlade om att skapa en serietidning. Jag tror att det var så i alla fall, jag hoppas att vi inte gjorde det på eget initiativ. Resultatet blev Kalle Vattenskalle och Fylle-Knut. Kalle var misstänkt likt Kalle Anka fast med vattenskalle då... Hade militärbasker, rökte cigarr och var aktiv bodybuilder. Fylle-Knut var mest full. Klassisk a-lagare och en traditionell sidekick... Kommer inte ihåg så mycket av själva ploten, bara att det var en mörk ton. Mycket dold samhällssatir. Inget lyckligt slut.

Var det något mer? Jo, 80-talet ja... Vid senaste flytten hittade jag ett gott gäng Garbage Pail Kids-kort i källaren. Det var jävligt hett ett tag, det köptes och byttes och... ja man kunde kolla på korten och så.

 Som en fräsigare variant av Pokemon, jag menar hur jävla kul är Pikachu egentligen? GPK var så poppis att det t o m resulterade i en långfilm. En gigantisk kommersielll flopp som var hatad av alla. En gåta.... Varsågod, mardrömmarna ingår i priset idag:

Spralliga holländska kor på grönbete

Idag blir det kort och koncist. Måste vila min trötta hjärna efter en överstimulerande valborg/första maj. Känner mig bränd och demonstrativ....

De tröttsamma Arla-korna kan dra något gammalt över sig. Här snackar vi frolicing 2.0. Så jävla sött. Lite som när det är dags för utelunch på kontoret...